Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Garpar - Digerdöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 HISTORISKA BERÄTTELSER OCH SÄGNER.
Om garpenamnet påminnes man på ett och annat ställe i Östergöt¬
land. Så kallas ruiner, belägna i Västra Hargs socken, för Garpe slott.
Sägnen förmäler, att det blivit uppfört av Asmund Garpe. Antingen har
nu denne Asmund varit en forntidens man, som på grund av sitt brå¬
kiga och otrevliga uppträdande fått namnet Garpe eller också har han
varit av tysk härkomst.
Garpe slottsruin anses även vara det historiskt kända samt av ko-
nungarne Magnus och Håkan anlagda fästet Svaneholm, som intogs av
konung Albrekt och hans tyskar omkring år 1364 (se Öglld I s. 126 o. 202).
Vid ett annat tillfälle hade tyskarne kommit till norra Östergötland,
där allmogen *då samlade sig till försvar i Tjållmo socken. Garparne
sägas här ha lidit ett grundligt nederlag emellan två gölar, belägna en halv
mil från varandra, vilka sedermera blivit kallade Garpe gölar eller pölar.
Men Albrekt gjorde så mycket, som orätt var, så att t. o. m.
garpar uppsade honom huld och manskap. »De läto honom förstå, att
med manskap och tjänst från honom gå», säger krönikan.
Efter hand lyckades man rensa landet från dessa garpar.
Digerdöden.
Den svåra farsot, som år 1350 häijade i Sverige, hade redan på
1330-talet tagit sin början i Asien, kom sedermera över till Europa, där
den slutligen nådde Tyskland, varifrån den fördes över till Skandinavien.
I vårt land fick sjukdomen namnet Digerdöden samt Stordöden eller
den stora döden. Av ett svart märke, som av sjukdomen blev synligt i
handen, fick den även namnet Svarta döden eller Korsdöden, då denna
fläck hade formen av ett kors. I en av våra krönikor kallas den Barna-
döden. I övrigt tala de svenska medeltida krönikorna mycket litet om
den hemska farsoten.
Densamma övergick icke blott människorna utan angrep även bo¬
skapen, men ovisst år, om sjukdomen, när den kom till vårt land, icke
förlorat någon del av sin styrka. »Många hus och byar blevo platt öde,
det man mångenstädes ännu kan se», säger Olaus Petri under förra
hälften av 1500-talet. »Där nu står skog, bodde förr folk.» Jordbruket
kom i lägervall, därav spår än i dag kunna skönjas (se Ögtld I, s. 125).
Sjukdomen överföll människorna i en viss ordning, först barnen, sedan
de yngre kvinnorna och så övrigt folk. Huvudsakligen säges den angripit
de breda folklagren. Vissa orter voro fria för sjukdomens framfart.
Sägnen förmäler, att heliga Birgitta långt före sjukdomens ankomst
hit skall ha förutsagt densamma, vilket Frälsaren uppenbarat för henne
i sömnen. Den skulle »gå fram som ett Herrans straff».
Det berättas, att dess härjningar i Östergötland ingenstädes varit så
svåra som i Vånga socken. Hela sockenbefolkningen säges här ha dött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
