Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Sya kyrka - Svartån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 BYGDESÄGNER.
Sya kyrka.
Om denna kyrkas tillkomst och socknens namn finnes följande sägen:
Här i bygden bodde en gammal gudfruktig kvinna. Så ofta, det var
henne möjligt, besökte hon ortens kyrka. Att övervara gudstjänsten där
var hennes högtidsstunder. Från sin sons spädaste år förde hon honom
alltid med sig till templet. Men då hon blev gammal och grå, blev den
långa vägen till kyrkan henne för mödosam. Hennes suckar och klagan
häröver smärtade den ävenledes gudfruktige sonen. Denne, som nu börjat
att låra sig skrådderiyrket, fattade då det beslut, att han genom arbet¬
samhet och sparsamhet skulle försöka att samla tillräckliga medel för att
kunna uppföra ett enkelt tempel, närmare beläget den för honom så kära
moderns hem. Arbeta var hans lust. Att försaka vila, nöjen och njut¬
ningar var hans tillfredsställelse.
Den gamla dog emellertid. På sitt sista välsignade hon sonen, under
gillande av hans goda uppsåt. Detta stärkte honom i hans avsikt. Men
i det nu så ensamma och tomma hemmet ville han icke längre stanna.
Han vandrade därför ut i världen med sina sytillbehör och erbjöd sin
tjänst att syt där hans väg gick fram. Under tiden blev han starkare till
hälsan och till sinnet gladare. Vid arbetet sjöng han sin fromma sång.
Sitt syftemål hade han alltid i tankarna.
För sin flit och sitt ordningssamma sätt blev han gärna sedd hos
dem, till vilka han kom. På så vis lade han slant till slant, och slutligen
såg han till sin stora glädje, att han ägde tillräckligt för att uppföra en
kyrka. Till minne av den fromma modern och hennes uppoffrande son
blev då kyrkan kallad Sya.
Så år sägen i orten. Andra åter säga, att kyrkan, som år belägen
å en liten höjd ovanför en mindre bäck, vilken strax nedanför i nordväst
förenar sig med Svartån, ursprungligen haft namnet Syö.
Svartån.
I den gamla, gråa hednatiden för århundraden tillbaka fanns en
viking med namnet Arne.1 Vida omkring hade han farit och segrande
bestått mången holmgång. Lastade med vunna skatter återvände hans
drakar omsider. Då byggde han i sin fosterbygd en borg, som han, efter
den gud han dyrkade, kallade Odinsborg. Arne var en dunkel gåta till
sin natur. Man sade, att han ägde tvenne hjärtan, ett naturligt i den
vänstra sidan, som var godt, och ett i den högra, som var ondt. Då det
goda rådde, var han själva godheten och mildheten, varemot han, då
det onda rådde, var själva ondskan och vildheten. Ledd av sitt onda
1 Upptecknad 1877 av K. F. Ridderstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
