Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Vättern - Roxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143 BYGDESÄGNER.
Då hände, att Vise friade till en prinsessa i grannskapet och snart
hemförde henne som drottning till sitt rike. De båda bröderna flyttade
då längre från varandra. Vätte, som icke älskades av någon och mest
tyckte om sig själv, fattade emellertid en häftig lidelse för sin broders gemål,
varför han en natt överföll Vise och tog honom av daga samt hemförde
Hildur till sin borg. Men Hildur hade en gammal fosterfader vid namn
Alle, som var bard och harpolekare och vid konung Vises och sin älsk¬
liga fosterdotters hov ofta stämt sin lyra till bragdens och kärlekens lov.
Till denne sin fosterfader sade Hildur, då hon bortfördes:
— Fosterfader, hjälp mig, om du kan!
— Jag skall försöka, svarade Alle samt fortsatte: Ofta har jag suttit
vid stranden av den lilla sjö, som ligger uti vår härliga dal, och spelat,
varvid sjöjungfrun gått intill strand och emot mig räckt sin famn. Jag
skall i afton gå till sjön och spela för sjöns drottning samt ro över till
kung Vättes borg, och då du får höra min harpas toner, så kom ned till
stranden.
Drottningen lovade att komma, och så for hon sina färde. Emellertid
drack konung Vätte, då de om kvällen framkommo, gravöl efter sin broder
och firade på samma gång sitt bröllop med Hildur. Men då de om
aftonen voro glada och sorlade, hörde Hildur tonerna från sin fosterfaders
harpa. Hon smög sig då ut ur salen ned till stranden, där Alle satte
drottningen i sin båt och rodde till hennes fädernerike. Men sjöjungfrun,
som Alle vidtalat att vara sig behjälplig, tog harpan, den han i brådskan
kvarlämnat, och gick upp till Vättes gård samt var hans brud i stället
för Hildur. Och då sjöjungfrun ej ville förlora Vätte, den hon fattat stor
kärlek till, förtrollade hon hans rike, varvid alla hans gårdar och ägo¬
delar sjönko ned i djupet och han själv samt hans slott även. Och av
den sköna och härliga dalen, där kungsborgen var belägen, blev en sjö,
som därefter kallades Vättern. Men på klara och härliga sommardagar
försöker kung Vätte uppföra sina sjunkna byggnader. Vid första fläkt,
som kommer från Visingsö, där den vänsålle kung Vise sover i sitt kum¬
mel, ramla dock Vättes byggnader ned i djupet, och då klagar Vätterns
konung samt rasar på sjöbottnen, varav händer, att man ofta nog får se
sjöns böljor svalla och häva sig emot stranden, fastän vinden står stilla
och solen ser ned över sjöns yta. Vätterns drottning fattar då en harpa,
som fordom tillhörde Alle, och spelar för sin make, till dess denne lugnar
sig och åter lägger sig till vila.
Roxen.
I Östra Hargs socken utgår från stranden av Roxen utåt sjön en
tämligen långsträckt ås. Densamma skall, berättar sägnen, vara läm¬
ningar efter en bro, vilken var påbörjad av här i trakten boende jättar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
