Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Roxen - Omberg - Ramundersberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RbXEN. OMBERG. RAMUNDERSBERG. 143
En jättekvinna, som biträdde vid arbetet, skulle en dag i sitt förkläde
bära ut ett stenblock. Det ville sig likväl icke bättre, än att förklädet
gick sönder och stenblocket föll i sjön. Detta ansågs som ett så dåligt
omen, att arbetet avstannade, och den delen av bron, som redan var
färdig, lämnades att förfalla.
Omberg.
Å norra udden av Omberg såges drottning Omma haft sin borg, där
ännu spår finnas av en s. k. bygdeborg. Härifrån säges Rogslösas märk¬
liga kyrkdörr varit hämtad. Omma säges vara jordad å »Hjässan», som
förr benämnts Ommas kulle. Sägner om förtrollade trädgårdar, där
vandraren lätt går vilse, samt om jättar och troll åro i övrigt förenade
med berget (se sid. 4 och 11).
Heda kyrka säges från Rödgavels grotta ha erhållit sitt kyrksilver. Jät-
tarne försökte återtaga detsamma men utan att lyckas. Vid ett sådant
tillfälle började de att dricka av måssvinet och vigvattnet, varav de blevo
så berusade, att de mördade varandra. Den enda av dem, som undkom,
var en kvinna, som gömt sig bakom en ugn. Hon säges sedan ha yttrat,
att hon levat under sju ekskogars uppväxt och borttynande, men att hon
aldrig varit med om sådant oväsen.
Ramundersberg.
Berget säges ha fått sitt namn efter vikingen Ramunder, en son av den
genom mordet å jätten Harek Järnhös omtalade vikingen Vifelson. Hans
broder hette Tor, som bortrövade Tora, dotter av Grim från den på
sagominnen rika Bolmsjön i Småland. Själv tog han sin maka från Om¬
berg. Ramunder sades härstamma från resarne. Det säges om Ramun¬
der, att han skulle ansetts bättre, om han varit båttre klädd. En drott¬
ning gav honom nya kläder, men de voro grova och av bast och blag-
garn, men dessa ville han icke taga emot.
— Bast och blaggarn vill jag icke ha. Det kan dina tjänare få,
yttrade Ramunder.
Då gav prinsessan honom nya kläder av silke och sammet.
— Tocke vill jag ha. Tocke står mig bra, sade då Ramunder.
Till hans kläder gick det åt femtio alnar byxtyg och femton alnar
till byxremmar.
En gång begav sig Ramunder ut över saltan sjö till jättarnes land.
Vid sjöstranden mötte honom sju jättar. Vid det han mötte dem drog
han ut sitt svård, kallat »Dymlingen», och med det slog han alla sju.
— Dår ligga ni nu alla sju, men jag lever än kvar, sade Ramunder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
