Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Andar - Blåkullafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE. 199
en sten, ofta ett större block, vilar på andra stenar. Å det övre sten¬
blocket finnas på överytan skålformiga fördjupningar. Offren ske under
låsande av böner samt med insmörjande av svinfett i fördjupningarna
eller ditlåggande av slantar, knappar, nålar,9 linnelappar av den sjukes
kläder eller andra obetydligheter. Om någon sjuknat i vatten, skola offren
nedsänkas dår. Offren böra helst försiggå i solnedgången eller på natten
till en torsdag!
Det händer, såges det, att älvorna utföra sin dans åven i vattnet
eller också i någon stuga, dår man till natten plågar sätta fram rent
vatten till dryck åt dem.
Brudfolk sägas vara utsatta för älvornas avund, och därför bars det
i kläderna på bröllopsdagen starkt luktande örter, såsom vitlök, vendelrot
och dylikt. Vid passerandet av grindar och korsvägar var största faran.
Ålvarne omtalas såsom synnerligen musikaliska. De voro åven skick¬
liga vapensmeder. Konstnärliga arbeten, såsom armringar av guld m. m.,
tillverkades av dem och kallades ålvaklenoder. Älvorna hade sin bostad
i vatten, jordhöjder, under stora tråd eller i ängar, helst i närheten av
bostäderna. Så kallade älvtrådgårdar omtalas. De voro förtrollade. Många
sägas ha sett sådana och njutit av deras makalösa frukter, men då de
ville besöka dem ån en gång, kunde de icke hitta dem. De voro för¬
svunna. Ålvarne och älvorna vårdade sig med omsorg om i jorden be¬
fintliga frön samt om plantorna, sedan de kommit upp. Hår och där
växande träd och buskar klipptes och ansades. Dessa växter fingo icke
röras eller skadas av människorna, ty då kunde sjukdom följa. Den om
sommaraftnarna ur träsken uppstigande dimman kallades ålvrök.
Guden Frej och ålvslåktet stodo i förbindelse med varandra. Han
bodde i Ålvhem, som han fått i gåva av gudarne. På grund av denna
förbindelse intogo dessa andeväsen främsta platsen bland andarna. Både
vad godt och ondt, som hände människorna, kom från dem.
I Olof den heliges saga berättar Snorre Sturlasson, att islåndaren
Sigvat i början av vintern omkring år 1018 företog en fård till Götaland.
Sedan han lämnat Norge, for han först till Ed vid Göta älv. Därefter
begav han sig genom Götaland och kom en afton till Hov (enligt 1900
års upplaga av Snorre Sturlassons Kongesagaer, översatt av G. Storm, nu
Storehov sv. om Skara i Skånings h:d och Västergötland). Vid gården
var dörren stängd, och han jagades bort av hedningar, som sade, att
där var heligt. Han gick då till en annan gård, men där stod husfrun
i dörren och bad honom icke komma in, ty dår hade de offer åt ålvarne.
Vi åro hedningar, sade hon, och om ni kommer in, frukta vi ovånskap
av Oden. Därmed jagade hon Sigvat från gården alldeles »som om han
varit en ulv».
Blåkullafärder. Under åtminstone ett par århundraden har tron
på och övertygelsen om verkligheten av Blåkullafärder varit utbredd inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
