Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Blåkullafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE. 20 f
lades även hos kreaturen, och korstecken sattes över alla dörrar. Det
vakades i »fejset», och det ritades med tjära kors å mularna, allt för att
djuren icke skulle bliva förgjorda eller för att de icke skulle komma till
användning som fortskaffningsmedel. Det var nämligen denna afton, som
blåkullafärderna företogos. Färden skedde ridande på kvastskaft eller
gressel, vilka för att fort komma fram insmörjdes med ett visst slags i ett
horn förvarad salva. Vägen togs genom skorstenarna under, såsom det
blivit sagt, upprepandet av orden; »I satans höga namn rått upp och ut
förbi var knut till världens slut*. Vid avresan stannade de, sades det, i
kyrktornet för att skrapa malm av kyrkklockorna. Inom vissa orter plägade
blåkullafararna hava förning med sig, bestående förnämligast av smör, vilket
uttryckligen benämndes »smörtionde». Satan sades själv avsmaka smöret
samt inskrev med en av sina klor, vad han bekommit, ävensom varans
beskaffenhet.
Om en blåkullafärd i Kinds hårad berättar Räåf i sin Ydrebeskriv-
ning följande av honom upptecknade sägen: Nära vid Kölefors bodde i
en enstaka belägen stuga en gammal gumma, som under Dymmelveckan
plägade göra blåkullafärder. Dagen för den bestämda resan hade hon
med den bekanta salvan smort sin redskap ävensom sina skor för att
farten genom luften skulle gå snabbare och mer obehindrat. Då hon
mot skymningen satt ensam och väntade den gynnsamma stunden, kom
en annan kvinna till henne, som trött av sin vandring och våt av regn be¬
gärde husvara över natten eller åtminstone att få vila och torka sina skor,
vilket senare beviljades för en kort stund. Mörkret inföll emellertid, och
när den främmande gjorde sig i ordning att gå, tog hon fel skor och
satte på sig de insmorda. Knappt var hon kommen utanför dörren, förrän
skorna drogo benen i vädret och ställde gumman på huvudet utan att
förmå lyfta den tunga kroppen, då hon saknade det vanliga ridtyget.
Icke heller förmådde hon draga ned sina dinglande ben. På detta sätt
kämpade hon och skorna om överväldet hela natten, än släpande sig ett
stycke, än kvarhållande sig i rötter och buskar. Så fortfor det ända till
morgonen, då en vandrande karl kom henne till hjälp på hennes klagande
rop. Med en stake petade han bort skorna, som genast flögo upp i luften,
under det gumman föll maktlös ned i den grop. där hon vid tillfället
befann sig. Denna grop kallas ännu Trollkonediket.
Färden till Blåkulla sades vara endast en kort luftfärd. En finsk
hustru stod 1675 i Stockholm inför råtta för en dylik färd. Den beskriv¬
ning, hon gav på denna sin fård, berättas av I. Simonsson i Sv. D. på
följande sätt: När hon en söndagsnatt låg i sin säng, tyckte hon sig
plötsligt »likasom borttagen och visste intet annat ån hon skulle segla på
en skuta emellan berg och dalar, till dess hon kom in i ett hus, som
var svart och mörkaktigt, varest hon fann före sig elakt och slarvigt folk,
som bådo henne sitta. Då hon förskräckt anropade Frälsarens namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
