Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Blåkullafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE.
befallde de henne i våg, varvid hon tyckte sig komma på förra vågen
och åter begynna att segla och skaka, vilket skedde med sådan stöt, att
hon intet annat visste, ån att hon skulle gå i hundrade stycken. Stundom
gick hon högt, stundom lågt, och når det vånde igen med samma seg¬
lande och skakande, kom hon sig åter före och vaknade i sin sång klockan
vid pass ett, varandes helt lam och sönderkrossad.» Vid ett annat till¬
fälle berättade samma kvinna, att färden skett på ryggen av någon, vilken
visste hon ej, som sprungit fyrfota. I Blåkulla hade hon blivit bjuden
på mat, som serverats på långa käppar.
över huvud berättades det vanligen, att det gick ganska hemtrevligt
till i Blåkulla, och de ditförda människorna utförde där sina borgerliga
sysslor, ehuru vanligen på ett bakvåndt sätt. De sydde, tvättade, kärnade
smör eller ystade o. s. v.
Vad nu den finska hustruns bekännelser beträffar, kan man icke
gärna draga annat än den slutsatsen, att hon på grund av en uppjagad
inbillning livligt drömt de händelser, vilka hon sedan fullt och fast trodde
sig ha genomlevat.
Med skäl frågar sig litet var, huru sådant kunnat hända. Att bil¬
dade personer sade sig varit i Blåkulla eller att de sett satan kan icke
bero på annat ån något slags sjuklighet eller på livliga drömmar. Andra
åter blevo på grund av avund, elakhet eller grannosåmja falskt anklagade
för dylik vidskepelse. Det var icke endast kvinnor, som blevo utsatta för
dylika angivelser. Åven mån kunde bliva anklagade för blåkullafårder
och inblandade i dylika rättegångar. Många fingo också oskyldigt lida
utan all skuld till det, för vilket de ställdes till ansvar.
Den största faran med dessa omtalade färder ansågs ligga däri, att
de s. k. häxorna vid sin fård till Blåkulla togo ett eller flera stulna barn
med sig, vilka där, som det sades, fingo förskriva sig åt satan för evårl-
delig tid. I Stockholm anordnades enskilda vakstugor för barn, vilka voro
anfäktade av djävulen. Men dessa synas mer bidragit till utbredande av
•det onda ån tvärtom. Hår lästes och sjöngs hela nätterna för barnens
säkerhet. Men då illviljan sökte komma åt någon, jagades barnens in¬
billning upp, och de skrämdes att vittna, att de av den anklagade blivit
förda till Blåkulla. Myndigheternas, icke minst prästers, uppträdande i
•dessa anfäktelsens tider orsakade ofta en hänsynslös och omänsklig be¬
handling av de anklagade, för saker, i vilka de otänkbart kunnat vara
delaktiga.
I vår tid inser man detta, och påskgummornas fård till Blåkulla har
•övergått* till ett skämt, för vilket kvinnorna, särskilt de äldre bland dem,
utsättas av vänner och bekanta. På Aske- eller Dymmelonsdag börjar
ungdomen med att på ryggen, på vem de komma åt, fästa en pappers-
strut eller ännu bättre, om man så har, en klöv av svin eller annat djur.
Bådadera åro avsedda för förvaring av den ovan omtalade salvan. Pap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
