Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Djuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE. 207
gärna svarta kattor. Detta är beroende av, att trollen gärna taga på sig
en svart katts skepnad, och åskans uppgift säges vara att förgöra trollen.
Ormen kryper understundom in i människors mun. Den, som blivit
utsatt för något sådant, skall lägga sig framstupa med munnen över en
gryta, innehållande varm rykande mjölk. Då ormen känner lukten häravr
kommer han fram för att dricka av mjölken. Slår någon en orm, utan att
den dödas, hämnas ormen. I äldre diktning återfinnes ormen såsom vak-
tare av jordade skatter. En avart av ormsläktet är Lindormen, även
kallad Vita ormen, vilken har sin vistelse i lindträd. Denna orm visar
sig sällan, enligt sägnen endast en gång under varje århundrade. Lind¬
ormen kan endast besegras genom hemlighetsfulla medel. Men lyckas
någon att kraftigt fatta honom mitt om hans kropp, kryper han ur sitt
skinn. Endast genom att slicka på detta ansågs även den olärde få insikt
i att förstå örters och stenars kraft att bota sjukdomar. Men lyckades
någon genom trolldom att övervinna djuret i sin helhet, kokades av det¬
samma en trolldryck, vilken vid förtärande gay stor vishet i att förstå
naturens företeelser. Det ansågs, att lindormen ringlade omkring i jordens
dolda inre, där han insög hemlighetsfulla krafter från trädens och buskarnas
rötter ävensom från andra föremål, som han vidrörde under sitt slingrande
fram. Medelst den tillredda trolldrycken övergingo dessa krafter till männi¬
skor. Sjöormen är ett underdjur, som bl. a. omtalas av Olaus Magnus om¬
kring mitten av 1500-talet. O. angiver djurets längd till en och en halv
mil! I vår tid har det varit mycket tal om en sjöorm med en längd av
omkring 30 meter, vilken man sett på avstånd men aldrig kunnat fånga
eller döda. Räåf berättar i sin Ydrebeskrivning: Omkring 1808 visade
sig i Sunds Lillsjö en sjöorm av 12 till 14 alnars långd, tjock som ett
smalare lår med ett huvud stort som på en gris, simmande från Holmen
åt Ranskens kulle. Flere 1843 levande personer påstodo sig ha sett detta
djur, fastän på något avstånd.
Åven i den större av Sundsjöarna förmärktes ungefärligen samtidigt
ett dylikt ormdjur, liggande på vattnet i en ring av omkring 2 alnars
tvårlinje. Av ungefär samma storlek beskrives den orm eller s. k. drake,
som omkring 1826 upptäcktes av en åbo i N. Rakelstorp och en torpare.
Ormen befanns liggande i en vid ring under en granbuske på Grindals-
torpets mad under säteriet Ledamålen invid sjön Raklången.
Från bäcken emellan Ekeby och Björnsnäs i Kvillinge socken plågade
enligt sägnen förr en sjöorm komma upp i land och åta upp fåren vid
Björnsnås. En av gårdens ägare var en gång ute på en ridtur, då han
fick se ormen. Han beredde sig då att skjuta odjuret* men ormen före¬
kom detta genom att sluka både häst och ryttare!
Oxen och kon. Dessa djur trivas icke, då de förflyttas från ett ställe,
dår de långe haft sin tillvaro, till ett annat. Om en ko får hårdt juver*
skall detta tre gånger strykas med en gråsten, så försvinner svulsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
