Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Djuren - Djävulen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 FOLKTRO 00H VIDSKEPELSE.
Vargen. Dessa djur kunna av onda kvinnor förvandlas till karlar,
vare sig för vissa år eller för skiftande tider. En sådan är, under det
han går varg, såsom benämningen lyder, grymmare än andra, ehuru han
bibehåller mänskliga medvetandet. Han återkommer efter förvandlingens
slut eller under dess mellantider till sina vanliga förhållanden men för¬
blir alltid nedslagen och folkskygg. Fälles en sådan under vargskep¬
naden, finnes alltid något, som visar hans rätta natur.
Åkerhönan eller Jungfru Maria nyckelpiga säges »märka nya klä¬
der», då hon kryper fram och åter på en människas kläder, samt hand¬
skar, då hon kryper på handen. Om hon flyger sin väg, då man sjun¬
gande beder därom, bådar det vackert väder, och det väderstreck, åt
vilket hon flyger, skall iakttagas, ty därifrån kommer fästmannen eller
fästmön. Detta sändebud från Jungfru Maria spår också årets blivande
skörd. Åro hennes prickar flera än sju, bliver dålig årsväxt, men äro de
färre, blir riklig skörd.
I sammanhang med ovanstående må nämnas, att vidskepelsen säger att
allt — vare sig djur, timade tilldragelser eller namngivna platser — som
möjligen i ett eller annat förekommande fall kan medföra fara eller skada,
icke får nämnas vid sitt rätta namn utan betecknas med något annat. Så
benämnes JBjörnen: Gammeln, Gubben, Nalle eller Storfar, Ekorren: Kurre,
Haren: Jösse, Hunden: Vov-vov, Hästen: Putten-pojken, Hönan: Pullan,
Katten: Kisse, Kon: Kossa eller då det gäller flera: Kossötera, Lus,
Mygga och Råtta: Frat eller Ohyra, Oxen: Buuh, Räf: Gullfot, Mickel,
Rumpen, Skogshund, Svin: Nasse, Tjuren: Mulle, Varg: Gråben, Tuss,
Vessla: Den lilla eller Jungfru, Örn: Spännare o. s. v.
Vissa av dessa namn begagnas även som smeknamn, då man talar
till djuren.
Djävulen. Våra förfäder voro av allt att döma fullt övertygade om,
icke blott att det gudomliga väldet hade makt att kasta sig in i och
bestämma över människornas görande och låtande utan även att djävulen
och hans tjänsteandar omedelbart och oförmärkt smögo sig in i de mänsk¬
liga förhållandena och levnadsomständigheterna för att leda dem till det
onda. Uppfattningen om djävulen var för övrigt den, att han så tillvida
uppträdde i dubbel måtto, att han dels var den för evig tid bundne och
fjättrade mörkrets och helvetets furste, dels att han i olika skepnad gav
sig tillkänna såsom dennes tjänsteande, med fullkomlig frihet och förmåga
att vara allestädes närvarande, och som alltid var färdig att fresta och
söka förföra till allt ont. Detta var en från hednatiden nedärvd föreställ¬
ning, ty Loke omtalas i gudasångerna dels såsom jättarnes lömske bundne
härskare dels som den frie frestaren. I »Valans visdom» heter det i
förra fallet: »Vid heta källors kittel i lunden låg lömske Loke bunden»,
och i senare fallet: »Ett skepp från öster på skimrande bölja bär Mis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
