Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Djävulen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE. 211
pells ledning med Loke till rors» samt i »Trymskvådet», där det bl. a.
säges: »Då flög Loke, tills han ljungat utom jättars värld.»
Tron på denne i helvetet bundne mörksens furste, djävulen, Satan
eller Skam, vilka namn han bar, samt hans tjänares omedelbara ingri¬
pande i människans liv bör väl nu kunna anses vara helt och hållet för¬
svunnen ur folkrnedvetandet. Men att denna övertygelse fanns långe
framgår bl. a. av följande:
I Scriptores rer. sv. finnas tryckta berättelser ur Miracula b. Bir-
gitte och b. Katarine. H. Hildebrand har i en uppsats »Ur medeltidens
vardagsliv» upprepat dessa, och jag anför hår efter honom nedanstående.
En tio års gosse hade under sex långa år varit besatt, då nian om¬
sider beslöt sig för att föra honom till Vadstena, i hopp att fru Birgittas
helighet skulle kunna utverka för honom helbregdagörelse. När de kom¬
mit fram, lade de gossen på marken utanför kapellet. Han låg där på
rygg med armar och ben korslikt utspärrade och stirrade med vidöppna
ögon uppåt, dock utan att se något. Folk strömmade naturligtvis till.
Man var under medeltiden måhända en portion nyfiknare ån nu, och
man såg häpnadsväckande ting. Ena stunden började magen svällas
Den blev allt större, och den högsta delen flyttade sig än hit än dit.
Det såg alldeles ut, som om ett djur sprungit av och an därinne. Bröstet
slog som ett segel piskat av vinden, slog så våldsamt som om det icke
funnits ett enda ben i bröstkorgen. Kroppen lyftes i en båge från mar¬
ken, så att den stod fri utan andra stöd än hjässan och fötterna —
samma ställning, säger mirakelberättaren, som tjuvar antaga, då de äro
lagda på stegel och hjul. Så fortgick det tisdagen, onsdagen, torsdagen,
fredagen och lördagen. Omsider under natten till söndagen kom en svart
hund framspringande — det var djävulen — och man hörde hunden
säga: »Min kåre stallbroder, gack ut, ty eljest väntar oss snarligen stor
skam och skada.» Och då kröp ur gossens mun en tjock orm, som,
sedan den krälat bort ett stycke, förvandlades till en bock, vilken ögon¬
blickligen störtade ned i sjön och försvann.»
Många vittnen åberopas, tillägger H. »De onda andarne under
djurskepnad, och de ord, som talades, torde väl ha varit sedda och hörda
av någon, som var begåvad med sinnen mottagliga för övernaturliga
syner och ljud, och de övriga trodde, vad denne hade att förtälja. För
övrigt var denna tid inbillningskraften synnerligen rik. Så vidunderliga
företeelser som den stackars gossens sjukdomsymptomer tarvade en för¬
klaring, och denna blev ej fullt fattbar för den tidens människor utan att
klädas i en yttre gestalt.»
En annan berättelse omtalar, att en flicka ända från barndomen hade
lidit svåra anfäktelser i sömnen. Om morgnarne ville hon för föräldrarna
berätta, vad som vederfarits henne, men då var alltid hennes mun läst.
Hon kunde icke frambringa ett ord. Man tillkallade en klok gumma, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
