Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Djävulen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE.
gjorde över henne sina konster, men hon blev sämre i stället för bättre
och såg djävulen uppenbara sig i gestalt av varjehanda djur, hästar, vargar,
hundar och ormar. En klok gubbe tillkallades, som läste över henne och
band hemlighetsfulla ting om hennes hals, men hon blev alls icke bättre.
Emellertid växte hon upp och blev, trots sjukdomen, gift. Då kom det
till en kris. Tre dagar därefter kom djävulen, som icke kunde tåla, att
hon ingått i det heliga äkta ståndet, slog henne så att hon föll omkull
samt snörde samman hennes knän, så att hon ej kunde skilja dem åt, ej
gå. Detta skedde år 1375. Följande året fann man det nödigt att söka
bot och begav sig till Vadstena med den sjuka. Djävulen, synbar endast
för patienten och klädd som en herreman, sluter sig till sällskapet och
springer omkring, men har den oturen att halka på isen och falla kull.
Kvinnan berättade detta för sina följeslagare, vilka brusto u£ i gapskratt.
Djävulen, förgrymmad däröver, fattar då en man i fötterna och slår ho¬
nom handlöst i isen. En annan slår han med ett tillhygge för munnen.
Når de under vandringen kommo till Linköping, buro de in den sjuka i
domkyrkan. Då måste djävulen stanna utanför kyrkogården och vänta.
Slutligen kommo de fram till Vadstena. När vagnen, i vilken kvinnan
var nedlagd, stannade utanför kyrkan och folk strömmade till, grep djä¬
vulen henne vid fötterna och lyfte hela människan i vädret för att sedan
låta henne falla tillbaka ned i vagnen. Därefter bars hon in i kapellet,
vilket icke tycktes hava varit nog heligt för att hålla djävulen ute. Han
ansträngde sig för att draga ut kvinnan igen, dock utan att lyckas. Prä¬
ster och folk stodo kring henne, dår hon låg på golvet, och man sjöng
över henne från och med söndagen till och med torsdagen. Djävulen,
driven till det yttersta, tog henne och slog henne mot väggen, så att de
kringstående kvinnorna, uppfyllda av medlidande, fällde bittra tårar. De
kände på henne och funno i magen en hårdnad. Och djävulen sade:
»Den du har i magen är värre än jag.» Slutligen på fredagen tog man
upp den heliga Brigittas huvud ur skrinet, där hennes heliga kvarlevor
förvarades, och lade det på den sjukas huvud. Man band på hennes
bröst ett litet silverkors, som fru Brigitta hade fört med sig under sin
vallfärd till Palestina, och som hon lagt på den heliga graven, för att
det skulle få andel i den heliga kraft, som tillhörde Herrens vilostad.
Kvinnan, som av detta kände lisa, kysste en gammal präst vördnadsfullt
på handen. Fåfängt sökte djävulen tubba henne att kasta från sig huvud¬
skallen och korset samt kyssa hans hand. Då märkte han, att hans tid
var ute, och han rusade bort, utropande: »Ve, ve, jag kan ej mera göra
dig något.» Han kom ej mera åter. Kvinnan låg förlamad på golvet,
men redan dagen därpå var hon frisk.
Mot slutet av 1600-talet fanns på Björkvik i Östra Ryds socken en
huspredikant, Teseus Magnusson Rydelius. Håhl anför i sitt Herdaminne,
att kaptenen, frih. Rålamb — en senare ägare till Björkvik — skall ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
