Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Djävulen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE. 213
berättat för kyrkoherden Vestelius i Ö. Ryd, att denne Rydelius hade
följt den s. k. Pintorpafrun å Björkvik till helvetet. Lyckligtvis för R.
synes han dock kommit tillbaka till denna snöda värld. 1 enlighet med
Håhls övriga anteckningar fick nämligen Rydelius redan 1670 befattning
i en annan socken samt avled först 1708, och den ovannämnda resan
säges hava passerat, då R. var huspredikant å Björkvik.
Av rannsakningsprotokoll berörande Blåkullafärder (se s. 199) från
1600-talet erfares, huru stark tron var på den fängslade djävulens till¬
varo. Då jag icke från Östergötland har mig bekant något dylikt rannsak¬
ningsprotokoll, som på det sättet berör djävulen, lånar jag ett utdrag ur
ett dylikt protokoll fört vid rannsakning inför Fryksdals häradsrätt år 1673
och år 1892 offentliggjort av G. Djurklou. Den anklagade Marit Anders¬
son berättade om sin blåkullafärd sålunda: Själva bostaden var en stor
kringbyggd och rödmålad gård, och mitt på golvet i salen fanns ett stort
hål, varur uppsteg en blå låga, och där nedifrån hördes stort skrän och
gråt. Efter den låten dansade trollkäringarna uppe i salen allesammans
på huvudet och baklänges. Satan själv var bunden med fen grov järn¬
kedja, invid vilken låg en gammal käring, som gnagde därpå, men när
hon hunnit nästan söndergnaga en länk, tjocknade denna åter och blev
som förut.
1 ett annat protokoll från samma häradsrätt av år 1682 beskrives
avgrundsfursten, som av trollpackorna hälsas med namnet »Fröö», såsom
en karl, vilken satt invid bordändan på en svart »leedhstool», bunden
om halsen med en grov järnkedja, fastslagen i väggen, havandes fula grå
kläder på sig, ormar och ormslår till hår och skägg samt stora klor på
händerna.
I bibeln framställes djävulen alltid såsom obunden utom på ett ställe
i Johannes* uppenbarelse, dår det säges: »Och jag såg en ängel komma
ned från himmelen. Han hade nyckeln till avgrunden och hade en stor
kedja i sin hand. Och han grep draken, den gamle ormen, det är djä¬
vulen och satan, och fängslade honom för tusen år och kastade honom
i avgrunden och stängde igen och satte dit ett insegel över honom, på
det han icke mer skulle förvilla folken, förrän de tusen åren hade gått
till ända. Därefter måste han åter komma lös för en liten tid... Han
skall då gå ut för att förvilla de folk, som bo vid jordens fyra hörn, Gog
och Magog, och samla dem till den stundande striden . . . Och de draga
fram över jordens hela vidd och omringa de heligas läger och *den älskade
staden*. Men eld faller ned från himmelen och förtär dem. Och djä¬
vulen, som förvillade dem, bliver kastad i samma sjö av eld och svavel,
dit vilddjuret och den falska profeten hade blivit kastade.»
Om man med djävulen menar den frestare, som alltid finnes till
hands för att söka leda allt vad möjligt är till ondo, då finnes nog djä¬
vulen kvar såväl i verkligheten som i allmänna folktron. Men med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
