Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Djävulen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE.
fria vilja, människan besitter, kan hon, om hon har sedlig styrka och
omutlig rättrådighet, omintetgöra djävulens eller frestelsens anslag. Att
så dock icke alltid är fallet, veta vi mer än vål. De äro nog icke så lått
räknade, vilka falla för frestelsen att på ett oråttrådigt sätt söka hinna ett
åtrått mål.
Att här i livet nå en burgen ställning eller rikedom har för männi¬
skorna alltid varit ett efterlängtat mål. Men därom är icke något att
säga, då det sker på ett redbart sätt.
Under långa tider, särskilt under 1600- och 1700-talen, funnos emel¬
lertid de, vilka för vinnings skull sökte att genom skriftligt kontrakt »för¬
skriva» sig åt djävulen. Att förskriva sig åt den onde gick så till, att en
person med sitt eget blod på papper nedtecknade en förbindelse att mot
bekommande av vissa jordiska fördelar — mestadels erhållande av större
eller mindre penningebelopp — efter döden för tid och evighet tillhöra
djävulen, varefter förbindelsen lämnades i nyckelhålet i någon kyrkdörr.
Särskilt betecknande för tiden var, att dylika förskrivningar icke sällan
förekommo bland den bildningssökande ungdomen vid läroverk, där under¬
visningens huvudsakligaste ändamål var att dana kyrkans tjänare. Att
dylika förskrivningar aldrig fingo önskad påföljd, behöver icke sägas. Men
det framgår alltid av dem, att djävulen ansågs som en mäkta rik potentat.
År 1674 förekom ett dylikt förskrivningsmål inför domkapitlet i Lin¬
köping med tre skolgossar i 13 till 15 års ålder, vilka med blodskrift
sökte få ett möte med den onde för att få låna penningar av honom,
mot villkor, att de satte sina själar i pant samt förbundo sig att tjäna
satan in i döden. Det slutade som vanligt i dylika fall emellertid illa. De
benådades visserligen av hovrätten från dödsstraff, som i detta fall var
det stadgade straffet, men de ålades att stå uppenbar kyrkoplikt samt att
i domkapitlets närvaro bekomma ris av tio skolkamrater, tre slag av varje
kamrat.
En annan dylik förskrivning av en gymnasist i Linköping omfalas
år 1743.
Ytterligare en förekom Kristi himmelsfärdsdag år 1788, då Josef
Fridelius — även Linköpingsgymnasist — med sitt eget blod förskrev
sig åt djävulen. Nämnda förskrivning insattes i den numera nedrivna
hospitalskyrkan. Anledningen till företaget befanns vid undersökning vara
skuldsättning och fattigdom. Hans skuldbelopp uppgick till sex riksdaler,
och av sin förmyndare hade han emottagit tio riksdaler, för vilket belopp
han skulle redovisa. En ytterligare anledning ansågs vara, att han läst
berättelsen om Faust samt om general Luxemburgs leverne, vilken läsning
eggat honom att fullfölja sitt beslut. Endast några timmar efter, sedan
förskrivningen blivit lämnad i nyckelhålet, hade han ångrat sig och sökt
återhämta förskrivningen, men den var då redan borttagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
