Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Djävulen - Draken och gömda skatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE. 215
Undersökningen i målet försiggick vid Linköpings rådhusrätt, och
Fridelius blev dömd till döden. Målet underställdes emellertid konungen.
På högsta ort blev han på grund av förekommande bevekande skäl be¬
nådad, men anbefalldes, att han av domkapitlet skulle erhålla allvarsam¬
ma föreställningar och varningar. Efter att d. 5 augusti ovannämnda år
med mycken ånger och rörelse hava emottagit dessa föreställningar, blev
han frigiven.
F. var kyrkoherdeson. Han ändrade sedan sitt namn och ägnade
sig som inspektor åt landtbruk.
Men det hände även att andra än skolungdom förskrevo sig på detta
sätt. En ung 22-årig man, Karl Gustav Klingfelt, gjorde år 1736 sig
saker till en dylik förskrivning, som han den 29 december nämnda år
satte in i dörren till artillerikyrkan i Stockholm. Strax därefter togs
skrivelsen av klockaren och en annan person, vilka befunno sig i när¬
heten för öppnandet av en grav. K. hade då emellertid lämnat Stock¬
holm och nedrest till Norrköping. Därstädes gjorde han sommaren år
1737 en likartad förskrivning, som han d. 6 juli instoppade i S:t Johannes’
kyrkodörr, där den blev funnen. Under rannsakningen framgick, att han
ville ha penningar dels för att kunna föra ett gladt ungkarlsliv, dels för
att få »stor gunst hos fruntimmer»;
Som adelsman hänvisades K. till hovrätten för att där erhålla sin
dom. Hovrätten beslutade, att som K. säkerligen i ungdomligt oförstånd
begått förbrytelsen, skulle han befrias från dödsstraffet, vilket utbyttes
med tre veckors fängelse vid vatten och bröd, en dags uppenbar kyrko-
plikt samt förvisning från orten under ett års tid. K. var sergeant vid
artilleriet samt blev vid sitt avsked underlöjtnant.
Det kan icke förnekas, att dessa förskrivningar visa en viss råhet i
uppfattningen. Men att döma av att det i lagen stadgade dödsstraffet
icke i något av de här nämnda fallen användes, synes det, som om för¬
brytelsen på sin tid icke ansetts alltför svår. Detta torde även framgå av,
att löjtnant Klingfelt två år efter händelsen ingick äktenskap med en dotter
till friherre D. Kagg, som var ägare till Skälboö i Skönberga socken.
Draken och gömda skatter. Att drakar ruvat på och bevakat
skatter, nedgrävda i gravar, jordhögar, under stenar, stenhögar och i
mossar omtalas så långt tillbaka som sagorna äro kända. I Beowulfdikten
omtalas även, att skatterna lades öppet på ett fält, vilket fält därigenom
blev utsatt för förbannelse, varigenom den, som beträdde denna mark,
skulle bliva förbannad. Dylika öppna skattesamlingar sägas tillkommit
efter någon strid, efter vilken de segrandes skatter hopsamlades, må¬
hända såsom offer åt gudarna eller för att komma dem till godo, vilka
stupat i föregående strider, och som enligt sagan åter kunde komma till
liv och ny kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
