Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Gengångare, gastar eller spöken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE. 221
Sedan liket dragits upp ur sjön och blivit jordat, fick hon ingen ro i
graven utan visade sig allt ibland, klädd i sina vardagskläder, alltid våt
och drypande. Sedan hon slutligen bekånt, att hon förgjort sitt barn
och dolt det, söktes detta fram samt begravdes i vigd jord. Därefter
fick hon ligga stilla.
Vid ett torp å Snavarps ägor i Rumskulla socken, som till senaste
tid tillhört Östergötland, avled under 1750-talet en gammal man, van¬
ligen kallad Skinnskarping. Denne hade i kyrkan slagit ihjäl socknens
klockare och fick därför efter sin död icke lugn i sin grav. Dåvarande
kyrkoherden i församlingen Laurentius Laurentii Kraft, vid denna tid
emellan 50 och 60 år gammal, försökte, såsom det säges, att binda
honom i graven, men lika väl stod han natt och dag i ett hörn av kyr¬
kans vapenhus. Då man efter en tid såg, att man icke kunde få honom
därifrån, bestämdes, att en avskrankning skulle uppföras för att slippa
se honom. Men av rädsla ville ingen, sedan det blivit mörkt, gå i när¬
heten av kyrkdörren. En tjänarinna hos kyrkoherden var emellertid icke
rädd av sig. Vid en bjudning i prästgården, där bland de inbjudna
voro flera präster, kom det att talas om Skinnskarping, varvid kyrko¬
herden nämnde, att den enda, som icke var rädd för Skinnskarping, var
en av hans pigor. Denna tillfrågades då, om hon, ehuru det var sent
på kvällen, vågade gå bort till vapenhuset. Pigan gick med detsamma,
och när hon kom åter, hade hon med sig i famnen Skinnskarping, som
hon släppte bland gästerna. Men spöket gjorde sig genast osynligt.
Under natten blev Skinnskarping emellertid åter synlig för pigan. Hon
blev då orolig och kände sig tvingad att återbära honom till vapenhuset.
Vad som hände på återvägen till kyrkan, blev aldrig bekant. Då pigan
kom tillbaka var hon nämligen stum, vilket hon förblev, till dess hon tre
dagar därefter avled. Efter denna tilldragelse såg man aldrig vidare
Skinnskarping.
Att dylika spökhistorier kunde uppkomma och spridas för att skada
den ena eller andra på grund av hämndkänsla för någon såsom förment
undergången oförrätt eller i syfte att vinna någon fördel, framgår av
föjande:
Den 95-årige ryttaren Klements Vållberg var år 1759 instämd till
tinget i Kisa av kronolänsmannen Samuel Forsberg. Vållberg hade ut-
spridt, att omkring två månader efter Forsbergs faders, kronolänsmannen
Peter Forsberg, död hade Vållberg mött denne i en hage nära Mjälle-
rum. F. var klädd i de kläder, han burit i livstiden, med tobakspipa i
munnen, samt hade sagt till V., att han legat i sin grav endast en natt
samt att han den övriga tiden varit i helvetet. Därefter tillhöll F. Våll¬
berg att uppmana alla, med vilka han sammanträffade, att göra rått för
sig, så att de sluppe ifrån pinan i helvetet. Vidare skulle V. gå upp till
Mjällerum och förehålla dem, vilka där skiftade arv, särskilt sonen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
