Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Gengångare, gastar eller spöken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 KOLKTK0 OCH VIDSKEPELSE.
dela rättvist, enär det, soni fanns i huset, kommit dit dels med rätt, dels
med orätt. Då Vållberg uttalat betänkligheter för att gå till nämnda
gård, hotade Forsberg med, att V. aldrig vidare skulle få någon ro.
Forsberg omtalade vidare, att då han som död föll av sin häst, hördes
en röst säga: »Sa jag inte, att jag skulle ha dig».
Vid ett senare sammanträffande hade Forsberg förebrått V., att
denne icke gjort ‘det förenåmnda besöket, samt tillagt, att om V. icke full¬
gjorde detta uppdrag, skulle V. aldrig få frid. V. hade då gått till krono-
länsmannen Samuel Forsberg och omtalat hela förloppet av sitt samman¬
träffande med fadern. Detta medgav länsmannen med tillägg, att Våll¬
berg åven omtalat det i hela socknen.
Vållberg blev emellertid därmed icke fri från Peter Forsberg, som
alltjämt förföljde V , till dess denne på gamle Forsbergs egen begäran
ritade tre kors med krita på honom, ett på bröstet, ett på ryggen och
ett på högra knäet. Då det sista korset ditritades, kom en stor svart
karl och kastade V. mot en gärdesgård, varvid han fick hål på kinden
och axeln. Vållberg följde därefter den döde till kyrkan, där dörren öpp¬
nades av sig själv. Då V. kommit in i kyrkan, hördes ett skratt och en
röst, som sade: »Se dig icke tillbaka.» Vem som befordrat V. åter till
hemmet, visste icke V., men därtill hade icke åtgått en halvtimme, oaktat
vågen hem var minst en halvmil. Detta hade passerat kl. 12 på natten.
Därefter hade V. varit befriad från Forsberg d. ä.
Länsmannen berättade vidare, att Vållberg vid sitt besök hos honom
sagt, att det förhöll sig på ungefär samma sätt med fru överstelöjtnant-
skan von Goltz. Efter sin död spökade hon på ljusa dagen och handte-
rade pigorna svårt i sitt gamla hem. På överstelöjtnantens begäran, att
V. skulle söka förhindra dessa hennes besök, hade han strött ut »spräng*
frön» på den väg, dår frun plägade färdas, varefter hon upphört att spöka.
Vidare erkände V. inför rätten, att han i slaget vid Hälsingborg haft
flugrönn på sig, enär han hört, att han då icke kunde bli skadad. Våll¬
berg tilläde, att den döde länsmannen berättat, att han i helvetet träffat
forne kronobefallningsmannen Brohm, Klements Hök i Ramshult, Nils
Andersson i Örsbo och postbonden Nils Jönsson i Kisa, vilka alla flera
år förut aflidit. Nils i Örsbo hade varit sysselsatt med att räkna pen¬
ningar, varvid han upprepat: »Detta är rätt, men detta är orätt.» Hök
var sysselsatt med att mäta upp säd. Han hade i livstiden begagnat
olika stora skäppor. Brohm satt på en stol och kammades så att blod
rann. Omkring honom dansade många fruntimmer.
Den döde Forsberg hade även meddelat V., att F. gjort sin avlidne
svåger Holming ävensom klockaren Vigholm orätt. F. hade vidare till¬
lagt, att V. skulle uppmana sonen att giva sig ett par byxor för allt vad
han omtalat. Därjämte skulle V. begära att få Pilkrogstorpet. F. hade
även sagt, att han ansåg, att hans yngsta dotter Lisa skulle få halva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
