- Project Runeberg -  Östergötland / III. Fornsägner och kulturbilder från Östergötland /
230

(1914-1920) [MARC] Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Kloka - Mara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230 FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE.
vilka Nils sedan av höga överheten i Stockholm skulle få riklig betal¬
ning. Efterforskningarna avstannade emellertid, då Nils var rådd för att
använda sin svartkonstbok. Kjerstins dom blev fyra dagars fängelse vid
vatten och bröd.
Efter angivelse av en trädgårdsmästarehustru, Stina Johansdotter,
åtalades år 1769 torparehustrun Maja Nilsdotter i Åby vid Bråbo härads¬
rätt, därför att den sistnämnda efter »sållning» beskyllt den förra för att
ha stulit matvaror från torparen Bengt Bengtsson från prästgården. Vittnen
intygade, att svaranden i ett såll lagt vax, en sax och en slant. När då
vid sållningen saxen rörde sig, skulle detta utvisa, att den person, vars
namn samtidigt nämndes, vore den, som begått stölden. Då nu, vid upp¬
räknandet av i närheten boende, saxen rörde sig, då Stina Johansdotters
namn uttalades, skulle därav framgå, att det var Stina, som begått
nämnda stöld. Maja dömdes för sin vidskepelse till 10 dalers böter.
Med en nyare tid upphörde dylika rättegångar. Visst år emellertid,
att ännu finnas s. k. kloka, vilka gärna bliva rådgivare, och många hava
på detta sätt förtjänat sitt uppehälle, t. o. m. förmögenhet.
Mara säges vara ett kvinnligt väsen, som finnes omtalat redan i de
isländska fornsagorna. Maran smyger sig in i rummen genom nyckelhål
eller genom den minsta springa och anfaller de sovande. Hennes ur¬
sprung uppgives olika. Antingen berättas hon vara en fördömd utan ro,
vars önskan år att göra levande varelser illa, eller också år det en och
annan kvinna, som utan att själv veta därom och emot egen vilja bliver
mara. Ett flickbarn bliver mara, om modern, då hon var brud, sökte
på förhand underlätta möjligen blivande barnsängar genom att krypa
igenom en sele. Barnet var dock endast nattetid mara. Huru maran
såg ut, var dock obekant, enär hon aldrig visade sig för vakna personer.
Ett gossebarn åter blev »varulv», åven denne endast nattetid. Förvand¬
lingen berättas så tillgått, att då gossbarnet om aftonen insomnat, för¬
vandlades ena armen till svans, den andra till ben, och huvudet formades
till ett spetsigt hundhuvud, varefter varulven hoppade på sina tre ben ur
sången och började sina nattvandringar.
Om en katt, som gått fram under en likkista, därefter kom under ett
odöpt barns bädd, blev barnet mara! Maran säges »rida» såväl män¬
niskor som hästar ävensom träd. På de förstnämnda trasslar hon ihop
håret till en »martov» och på tråden »rider» hon samman en »markludd»,
som består av tätt hopgyttrade mindre kvistar och blad. »Martallar»
kallas de tråd, som helt stannat i växten, vilket skett genom marans
antastande.
Då maran kommer till en sovande, lägger hon sig med en svår
tyngd på den sovande och förorsakar en plågosam kvävning, som omöj¬
liggör framförande av något ljud.
Hästar, som plågas av maran, komma i svettning och bliva matta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ridoster/3/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free