Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Mara - Mylingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE. 231
För att förekomma marans påhälsning skall man, då man går till
sängs, ställa skodonen så vända, att maran har svårt att stiga i dem, då
hon först måste göra detta för att komma upp i sängen. Ett annat sått
år att lägga små kors av rönn i sängen, vid tröskeln eller omkring bo¬
stadshuset. Om en sovande befinnes vara riden av maran, skall han be¬
läggas med stål eller anropas med namn. I stallen böra »markluddar»
upphängas, då maran hellre rider på dylika ån på hästarna.
Maran hör emellertid till de företeelser, vilka folk ännu i dag tvingas
att tro på, ehuru icke som någon trolldomsvarelse. Det år tvärtom så¬
som en full verklighet, den »rider* eller under sömnen kommer som en
känsla av kvävning eller tryckning över bröstet, som medför en svår oro
och ängslan.
Mylingar. Dessa sägas vara andar efter mördade personer, vars
mördare icke blivit bestraffade, eller åven andar efter lönnlagda foster
eller missfallsfoster, vilka, om de icke uppbrännas eller nedgrävas i kyrko¬
gård, utvecklas och växa till mylingar. Bästa sättet att bliva fri från
dylika mylingar, vilka kunna ställa till mycken otrevnad, både för män¬
niskor, kreatur och husgeråd m. m., är, såges det, alt bygga dem ett litet
särskilt boningshus med lämpligt bohag. Ett sådant har i långliga tider
varit underhållet vid Tjuks Västergård i V. Eneby socken. Efter att ägaren
en kort tid upphört med att vidmakthålla detta hus, uppbyggdes det ånyo
i början av 1800-talet och underhölls åtminstone ännu under senare
delen av detta århundrade.
I en hage, kallad Gubbhagen, vid Hosums skattegård i Gryts socken
påstås en myling i röd luva emellanåt låta se sig. Under skrik går han
där fram och åter samt förvillar vandrare, vilka fått gå hela nätterna
och först efter solens uppgång på morgonen kunnat hitta hem.
En händelse, som på sin tid väckte mycken uppmärksamhet, försig¬
gick i V. Eneby socken i Kinds härad under 1740-talet och förorsakades
enligt uppfattningen vid den tiden av en myling. De närmare omständig¬
heterna härvid beskrivas i ett brev av d. 9 april 1745 från socknens då¬
varande kyrkoherde, magister Zak. Juringius, på följande sätt:
»Det grasserande spöket angående, år allt i sanning, utom det att
det nu icke vidare höres av. Gården heter Humpen och är belägen här i
Eneby socken, vid gränsen av Kisa. Den åboende och brukande drängen,
vars moder är änka, har förliden höst upphuggit några grenar och
klumpar av en i gammal tid nedhuggen ek. Härefter hördes ingenting
av förrän julaftonen, då boskapen i fähuset oroades och måste lösas, ut¬
köras och förbliva under bar himmel. Själva stugan och folket hade ej
heller fred. Detta kontinuerade än i mer och än i mindre oro och svå¬
righet till början av februari månad. Men jag visste icke något därom.
Emellertid var detta spöke eller denne Malus genius alldeles osynlig, för¬
utom att två små gossar sade sig under tiden sett honom, i skepnad av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
