Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Mylingar - Näcken eller Strömkarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE.
en liten gosse, som för dem klagat, att hans hus eller boning under eken
var förstörd, på grund av den huggna och bortförda veden, varför han
nu sökte revanche. När jag fick kunskap härom, var folket färdigt att
övergiva hemmanet och försälja sina kreatur, enär varken de eller män¬
niskorna hade någon fred, utan sönderslogos och förstördes hus, fönster
och allt bohag. Att tentera någon hjälp emot detta, reste jag dit och
ankom till gården kl. 3 e. m., dår mycket folk var samlat, bl. a. läns¬
mannen Petr. Forssberg, vars indelningshemman detta år. När jag kom,
stod boskapen på ladugården, och balkarne i fähuset voro förstörda.
Eftersom de små gossarne berättade, att detta spektrum berättat sig vara
ett oäkta barn, mördat och gömt under den bemålta eken, reste jag till
det rummet samt lät där gräva, men kunde ingenting finna, emedan det
ock var svårt att vida gräva i den frusna jorden. Sedan lät jag reparera
balkarne i fähuset och binda boskapen, då allt var tyst. Sedan gick jag
åt stugan, där jag knappt var inkommen, då allt liksom i ett moment
kom omkull och boskapen ute. På samma vis hände tre gånger. Sist
låt jag med nya, starka rep, fästade i väggen med fasta järnspikar, binda
boskapen, men när jag vände ryggen till, blev boskapen lös och repen
gömda. Jag vet icke, om de ännu åro återfunna. Boskapen måste alltså
stanna ute, emedan det redan var mörkt. Jag och folket togo vårt till¬
håll i stugan, men dår hade vi liten fred. Och om något dår var oför-
dårvat, så blev det då alldeles förstört. Jag cum ceteris var i större fara
än någon soldat i hetaste batalj och måste kläda skott och stenar, stora
\hU tunga, som flögo om öronen ävensom knivar och allehanda ting,
som kunde förekomma men jag icke hinner beskriva. Detta uthärdade
jag till kl. 9 om aftonen, då jag och länsmannen reste. Många av de
främmande grannarna stannade kvar.
Jag tackar min Gud, att intet träffade mig bland de glödande skott,
ehuru de gingo mig nära. Efter vår avresa måste allt folket om natten
fly till granngårdarne, slagna och blodiga. Om morgonen gick husfolket
hem att se om sin boskap. Fingo då fred och hörde ingenting av och
hava ej heller sedan hört något utan bygga nu och bo och reparera efter
hand såsom folk, vilket flyktat för allt fiendens våld utom eld och brand.»
Näcken eller Strömkarlen. Oden den gamle hade en gång i ti¬
den många namn, vart och ett hänvisande till skilda sidor av hans väsen.
Med samma namn
Jag nämnt mig aldrig,
Då jag bland folken farit.
heter det i Eddasången om Grimne.
Ett av dessa namn var Nikar, vilket namn än i dag går igen i den
fortlevande berättelsen om Näcken, denne folktrons gudom.
Näcken eller strömkarlen har, säges det, liksom andra naturgudom-
ligheter en gång blivit övermannad och förvisades då att till världens
yttersta dag få sin vistelseort i sjöar eller strömmar. Näcken är en mu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
