Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Rå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE.
grunden. Arbetaren, som flyttat rået, avled innan kyrkan var färdig¬
byggd. Den, som innehade stugan, måste för kyrkogårdens anordnande
nedriva densamma och blev senare sinnessjuk, såsom det sades, därför
att kyrkrået blev husvillt samt icke kunde inflytta i den ännu ofullbordade
kyrkan.
Skogsrået, även kallad Skogsfrun, säges uppenbara sig i dubbelge¬
stalt, framtill som en fager jungfru men å andra sidan ihålig och skröp¬
lig. Skogsråen äro blott av det kvinnliga könet, och det säges vara på
den grund som »käringmöte» är förhatligt samt anses olycksbringande.
Vid kåringmöte skall man spotta och säga »tvi», eller också vänder man
åter hem. Skogsrået år enligt folktron försett med kosvans. Hon visar
så mycket som möjligt sin fördelaktiga sida och söker instållsamt att vin¬
na jägarnes kärlek. I utbyte giver hon jaktlycka. Försmås hon av jä-
garne, vänder hon sig till sådana, som hava arbete i skogen. De män¬
niskor, som icke äro mottagliga för hennes kärlek, vill hon gärna göra
illa i deras företag. Vill man göra sig fri från skogsrået, avskjutes vid
hennes ankomst ett skott, då hon försvinner. Vill man ha lycka i jak¬
ten, skall man före dess början offra en slant eller litet mat å en sten
eller en trädstubbe åt rået. Hon sällar sig även till djur, vilka kallas
fridjur, och som endast kunna skjutas av »invigde». Skogsrået kan även
ikläda sig annan skepnad än den här nämnda.
Enligt protokoll i Linköpings domkapitels arkiv från år 1613 erkände
skytten Per Håkansson i Nykil inför kapitlet sin älskogsförbindelse med
skogsfrun, allt sedan han å Gismestads ägor i Vikingstads socken skjutit
en skogsråets »fredsbock»;
Sjörået eller Sjöjungfrun och Havsfrun. Sjörået har sin tillvaro i
varje sjö, t. o. m. i den minsta göl, samt visar sig i många olika skep¬
nader, förnämligast som en fager, grannt klädd ungmö. Hon uppträder
än å stränderna, än sätter hon sig i en båt hos fiskaren, hos vilken hon
söker väcka kärlekskänslor. Lyckas hon få en fiskare intill sig, händer
det, att hon därefter plötsligt kastar sig i vattnet under tillfredsställande
utrop att ha narrat honom. Sjörået uppträder, säges det, någon gång
i skepnad av en gädda, vilken visserligen kan låta sig fastna på kroken,
men som i sista stund alltid sliter sig lös. Sjörået säges ha makt att
giva »fisketur» eller tvärtom. För att få tur bör en slant kastas i
vattnet.
Havsfrun, som även gärna tager gestalt av en fager jungfru, fram-
stålles ån som ett välvilligt ån som ett illvilligt väsen. Får sjömannen
se henne, säger han, att det bådar storm och olycka. Fiskarne såga
sig ofta se henne sitta på havsytan, kammande sitt långa gula hår med
en guldkam. Man ser även havsfrun köra upp sin vita boskap å strän¬
der och holmar för att beta. För att icke havsfrun skall från ängarne
bortföra något hö, skall en skära sättas i hösåtarna på Mikaelsmässoafto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
