Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Rå - Sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE. 23»
nen. Aven havsfrun är sinnebilden för sinnligheten och visar sig gärna
icke blott vid fiskarnes utan åven vid jägarnes upptända eldar för att
tillvinna sig kärlek. Drunknade människor, vilka icke återfinnas, tros ha’
införts i havsfruns boning.
Sjukdomar. Att läkekonsten i Östergötland utövades redan före
tiden för Kristi födelse, framgår såväl av här funna trepanerade män¬
niskoskallar som av påträffade läkta, ehuru illa läkta, benbrott (se
Ögtld I, s. 41). De, vilka ägnade sig åt denna konst, voro helt säkert
icke många, och att deras kunskaper i att hela och bota icke voro stora,
kan med säkerhet sågas. Om också de tidigare levande människorna
tillhörde ett kraftigare släkte ån senare dagars, fanns dock mycket, som
lättare alstrade sjukdomar ån i en senare tid. Och att dessa på grund
av tidsförhållandena i detta avseende ofta togo en svårartad prägel, kan
icke betvivlas.
Under dessa tider, fulla av vidskepelse — vilka fortgingo, kan man
såga, icke blott under förhistoriska tiden utan åven under medeltiden och
delvis långt senare — troddes sjukdom vara en plåga, härledande sig
omedelbart från en högre makt eller en djävulens tillskyndelse, vilken
människor icke förmådde stävja. Många ansågo på grund härav det
t. o. m. icke rätt tillbörligt att hos människor söka hjälp mot mäktigare
viljors gärning.
Med de många brister, som vidlådde äldsta och äldre tiders bostä¬
der, är förklarligt, att svår och plågsam verk i kroppens olika delar var
en ofta förekommande sjukdom. Febersjukdomar, förlamningar, blindhet,
hörselfel, tillfälliga olyckor o. s. v. förekommo åven. Om någon svårare
farsot förekom under förhistoriska tiden, är icke bekant. Under medel¬
tiden härjade dylika så mycket oftare. Det år lått att tänka sig de oerhörda
svårigheter, som genom sjukdom träffade icke blott de angripne utan
även deras omgivning.
Tänker man sig tillbaka till uräldsta tid, år det lätt att förstå, att de
gamle, då ålderdomens skröpligheter började att göra livet svårare att
leva, ville påskynda slutet och stungo sig med spjutspets eller, som det
hette, ristade sig med Gejrsodd eller kastade sig utför en åttestupa.
En sjukdom, som jag icke funnit omtalad i de gamla sagorna, år
vansinnessjukdomen. Från medeltiden finnes emellertid denna sjukdom
omnämnd och ansågs då — liksom åven långt in i nyare tiden — vara
ett djävulens verk. Det sades, att dessa olyckliga voro av djävulen be¬
satta. I vår tid sägas de vara »avita», vara »från sinnet», vara »rasande
och galna» eller vara »vridna». Som skyddsmedel mot de svårhan¬
terliga av dessa begagnades att binda dem, belägga dem med tvångs¬
tröja, stoppa en kavle i munnen o. s. v., botemedel vilka ån i dag i
vissa fall sågas vara behövliga att tillgripa, ehuru nutida läkekonst icke
kan godkänna ett dylikt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
