Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE. 241
»I en av Ydresocknarna finnes en gammal man, som i sin ungdom
under någon militär tjänstgöring vid en av våra fästningar råkat skjuta
ihjäl en fånge, som velat rymma och vilken ej kunde hindras därifrån
på annat sått. Därför att han tagit livet av en människa, lår han såväl
i sina egna ögon som i andras, vilkas ägare hava ijågon läggning för
vidskepelse, besitta en övernaturlig förmåga att bota sjukdomar, isynner¬
het ’skärven’ hos barn. Exempel saknas ej på att hans hjälp anlitas.
Den, som år nog enfaldig att taga hans hjälpsamhet i anspråk erhåller
en smutsig sockerbit, på vilken undergöraren låtit kornma några droppar
blod ur ett lager. För delta läkemedel låter han betala sig med 50 öre.»
År 1911 omtalas följande från V. Ryds socken, som då haft besök
av en man från Åtvidaberg vid namn Johansson. 1 sitt medhavda betyg
kallades han kvacksalvare, och han sysslade med att söka bota både
människor och djur.
»Mannen är så van i yrket», skrives det, »att han lått upptäcker de
personer, hos vilka den gamla vidskepelsen ännu sitter kvar. Det finnes
ex. på att han lyckats preja en arrendator på 18 kr. genom sina knep.
Han försäkrade, att två kreatur skulle dö inom kort, ty det fanns ’något’
i ladugården. Men om bonden ville ge honom, vad han begärde, så
skulle han ta bort det onda. Hästen, som var krubbitare, skulle han
också bota. Vår man tänkte: ’Kan han bota hästen och rådda två
kreatur från döden, då kan man våga 18 kr.’ Förrättningen började i
ladugården. Golvet bröts upp, och karlen visade snart triumferande
en smutsig flaska, som han sade sig ha hittat, men som han naturligtvis
smusslat in under arbetet.
Hästen ’botades* med syra, som ströks två gånger på tandköttet,
hvilket därefter svällde upp, så att det arma djuret inte kunde äta på
tre dagar. Det var ju naturligt, att han då inte heller kunde bita i
krubban. Innan hästen kunde börja äta igen, ställdes den i vedboden
och fick åta fodret i en på marken stående låda. Till ägarens stora
förvåning bet inte hästen i lådan. Men en granne, som misstänkte, att
här förelåg ett knep, går i hemlighet till hästen, lyfter upp lådan till en
vanlig krubbas höjd, och hästen hugger i, så att mannen håller på att
falla över ända.»
År 1912 vet en tidning att berätta följande:
»Ett hederligt bondfolk i norra Östergötland fick för några dagar
sedan besök av en kringvandrade ’affärsman’. Husfadern i bondehem¬
met var sjuklig och måste stöda sig på två käppar.
Affärsmannen var genast klar med situationen. Hår skulle tjänas
penningar! Uppbjudande all sin vältalighet, föreställde han bonden, att
denne nog kunde bli frisk och stark igen trots sina 60 å 70 år. Medlet
var nog litet dyrbart förstås, men dess mer osvikligt. Saken var den, att
gesehåftsmakaren i sitt icke alltför rikhaltiga lager hade ett par klädes-
16-184615. Ridderstad, Östergötland III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
