- Project Runeberg -  Östergötland / III. Fornsägner och kulturbilder från Östergötland /
261

(1914-1920) [MARC] Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Levnadsförhållanden under medeltiden - Fromma måltider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIDSBILDER. 461
kallades mungåttstider. Mungått var ett slags finare öl. De försiggingo
merendels i därför uppförda särskilda hus invid kyrkan. Var och en med¬
förde efter råd och lägenhet matvaror; och drycken — ölet — var
anskaffad på gemensam bekostnad.
Festligheterna började med gudstjänst i kyrkan, där de närvarande
framburo offer och böner för sig själva samt för levande och döda anför¬
vanter och vänner. Vid gästabudet plägade utsedda tjänare bära omkring
stora dryckeshorn till åldermännen för att av dessa drickas till ära för
den heliga Treenigheten, Vår fru och sockenkyrkans skyddshelgon.
Vidare avhandlades gemensamma angelägenheter, och gillesstadgarna
loredrogos. De, vilka förbröto sig mot dessa, fingo giva böter i vax till
altarets behov. Oeniga sökte man förmå till enighet. Tilltänkta äktenskap
omliandlades. Avund och illvilja sökte man att stävja. Efter måltiden
förrättades åter bön.
Såväl vid dessa sammankomster som då man vid andra tillfällen
samlades vid kyrkan, plägade männen avlägga sina vapen utanför kyrkan
eller i förhuset. Skulle någon — mot all förmodan — tillägna sig något
vapen, fick han det strängaste straff. Det ansågs som ett helgerån att
pä så vis försynda sig mot kyrkan, dess frid och trygghet. Den, som
överföll eller skadade någon under vägen till kyrkan, bestraffades även¬
ledes.
Huru länge dylika kärleksmåltider voro i bruk, kan här icke uppgivas.
I en kyrkobok från 1597, förd i V. Eneby socken av Kinds härad, finnas
anteckningar, vilka utvisa, att dylika gemensamma sammankomster där
förekommit. Ännu vid 1600-talets början funnos spår kvar av dylikt
gemensamhetsförhållande. Såväl vid sockenstämmor som vid andra sam¬
manträden eller vid arbeten, som utfördes gemensamt, lagades samfällt
mat och dryck för befintliga kyrkans medel. Till dessa sammankomster
gåvos till kyrkan såväl »gödda» som »livnärda» kreatur, såsom oxar, kor,
lär, getter och svin ävensom spannmål, såsom vete, råg och korn. Till
öl gavs malt och humle. T. o. m. silverskedar överlämnades. Ar 1696
skänktes ett loskinn. Understundom framfördes »tyre», varav tjära brändes
och beck kokades, vilket sedan stadsfördes. Dessa sockenstämmor ansågos
mycket viktiga, och de, vilka uteblevo, fingo bota.
Att dessa mölen och måltider voro minnen av och lämningar efter
hednafolkets offerfester eller efter de första kristnas kärleksmåltider, kan
med allt skäl sägas.
Västra Eneby församling hade länge gemensam sockenstuga i präst¬
gården, där gemensamma inventarier och dylikt förvarades. Särskilt för¬
rådsrum fanns. Sjukstuga, präslsluga och klockarstuga nämnas. Då mag.
Magnus Cirrhmus blev kyrkoherde här år 1645, avskaffades denna gemen¬
samma hushållning m. m. vid den första sockenstämma, vid vilken han
var närvarande. Därefter emoltogos endast penningar som gåvor till kyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ridoster/3/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free