Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Från nyare tiden - Klockaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 TIDSBILDER.
Klockaren.
»Klockarfar skall allting bestyra» är ett ordspråk, som nog haft fullt
skäl för sig.
Enligt Östgötalagen skulle klockaren »bära bok och stol i socknar
med prästen». Han skulle därjämte vara skyldig ringa, vid gudstjänstens
början. Lossnade klockans band, skulle han tre söndagar stå i kyrk-
dörren och därom underrätta. Därtill var det föreskrivet, att om klockan
föll ned, sedan klockaren fullgjort denna sin skyldighet, samt slog ihjäl
klockaren, fick socknen bota tre mark till arvingarne. Ingen annan än
klockaren fick ringa, såvitt icke någon ville kalla på prästen eller klockaren
eller tillkännagiva, att elden var lös. Klockaren ägde rätt till en viss
del säd.
Enligt 1686 års kyrkolag skulle kaplaner och klockare »med all flit
driva barnaläran och undervisa barnen i att läsa i bok». Huru det på
ett och annat ställe gick med denna skyldighet är emellertid ovisst, då
det vid lagens utfärdande helt säkert fanns både den ene och den andre
klockaren, som var oförmögen att åtaga sig denna skyldighet på grund
av sin okunnighet. Huvudsaken vid antagandet var, att han kunde leda
kyrkosången samt att han, såsom det hette, var »beskedlig». Att icke alla
klockare vid nämnda tid själva kunde läsa, synes framgå därav, att så
sent som på 1770-talet fick en i Kvarsebo socken antagen klockare — som
förut varit styrman — det betyg på en sockenstämma, att han »kunde
läsa rent och tydligt både i och utan bok samt med beskedlighet däruti
undervisa». I övrigt lämnades länge, liksom i än äldre tid, undervisning
i att låsa av gamla läskunniga gummor, av föreståndarinnan i fattighuset
eller av avskedade soldater, vilka senare tvingades att inhämta ett visst
föreskrivet kunskapsmått, ty i annat fall kunde de bestraffas med ända
till tre par spö. Prästerskapet synes nära nog överallt även gjort, vad de
kunde, för att lämna undervisning. Bönderna voro dock icke gärna med
om denna läsning, då det drog ungdomen från deras sysslor och arbeten.
Det gick därför trögt med läsningen. I vissa socknar ålades en och an¬
nan böter, som ej kunde läsa innantill vid de årligen återkommande
husförhören,
Klockaren skulle hava hand om kyrkans dyrbarheter, kunna slå
åder o. s. v. För övrigt skulle han stå till tjänst både åt prästerskap och
allmoge. Ett gammalt ordspråk säger också: »Vi prästerskap, sa’ klockaren.»
Inom skilda socknar var det länge klockarens skyldighet att ringa med
kyrkklockorna. Så lämnades vid sockenstämma i N. Vi socken år 1741
»klockaren tillstånd att ifrån midsommaren till Bartelsinässan allenast klämta,
men den övriga tiden, som vanligt varit, skall han ringa morgon och af¬
ton». Inom andra socknar hade kyrkvaktaren åtminstone delvis skyldig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
