Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Från nyare tiden - Klockaren - Kyrkvaktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 TIDSBILDEH.
Gud för höga överheten till säker grund för deras undersåtliga trohets-
plikt, hörsamhet och lydnad. Om jag för något fel av mina förmån
varder tilltalad och varnad, skall jag sådant med ödmjuk lydnad mig
låta till rättelse tjäna.
Detta allt skall jag troligen efterkomma, som en uppriktig och trogen
klockare och undersåte väl ägnar och anstår, utan allt påfund och argan
list, och till den ändan vid denna mig anförtrodda beställning således
i allt mig förhålla, som jag det inför Gud, höga överheten, församlingen
och mina förmän tryggeligen vill och kan försvara. Så sant mig Gud
hjälpe till liv och själ.»
Då klockaren insattes i sin tjänst, skedde det med en viss högtidlig¬
het. I ett slämmoprotokoll från år 1797 i Mjölby socken låses därom:
»Organisten och klockaren Jakob Olander, som till församlingens nöje
blivit av patronus ecclesiae, högvålborne herr baron E. Ph. Ehrenkrona,
kallad och antagen att vara organist och klockare i Mjölby, förekallades
att avlägga sin tro- och huldhets- samt tjänsteed, som skedde med hand
å bok inför pastor och församlingen, varefter Olander förmanades att
alltid ihågkomma vikten av sin givna ed och med trohet fullgöra sin
skyldighet samt vid alla tillfällen så skicka sig, att han må kunna till¬
förse sig prästerskapets vänskap och församlingens välvilja och ynnest.»
Kyrkvaktaren.
Kyrkvaktaren hade en föga angenäm syssla, ity att det till hans tjänst
hörde att väcka dem, som under åhörandet av de i äldre tider ofta kärva,
hårda och långrandiga predikningarna, hade somnat. Många av kyrko-
besökarne hade därtill vandrat sig trötta under en lång väg till kyrkan,
och andra voro trötta efter en hel veckas strängt arbete från tidigt om
morgnarna. Snusdosan användes visserligen flitigt för att hålla sömnen
borta, och en eller annan frikostig lät sin dosa vandra långs
bänkraden för att hålla grannarne vakna, men detta hjälpte icke alltid.
På lika sätt gick det till å kvinnosidan, där luktflaskan eller kryddosan
med pastiljer, ingefära och dylikt gick från den ena till den andra.
Kyrkovaktaren, gemenligen kallad käppgubben, kyrkstöten eller av
de med honom missnöjda spögubben, plägade långsamt och högtidligt
vandra fram och åter å stora gången, sökande efter dem, vilka tilläven¬
tyrs insomnat. Fick han då se någon sådan, sökte han väcka denne genom
att slå med handen vid bänkgaveln, men om detta icke hade önskat re¬
sultat, stötte han sin långa med en bjällra försedda väckarstav i golvet.
Hjälpte icke detta, sträckte han staven fram i bänken och stötte med
bjällran till den sovande, till dess denne vaknade. En dylik väckarstav, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
