Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Från nyare tiden - Olyckligt familjeliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 TIDSBILDER.
sitt samvete, som honom bedrövade. Jag frågade, om allt var vål emellan
frun och honom, helst efter de sig söndrat till sängen. Svarade, det
måste jag göra för min opasslighet. Vidare frågade jag, om han nu
inte längtade efter Herrens högv. nattvard, emedan frun sådant nu gärna
åstundar, och att han så länge på denna orten varit och denna själenes
spis intet nyttjat. Han svarar sig ingalunda hindra sin fru, att hon må
gå, när hon därtill sig bekväm finner. Jag vill avbida tiden och vänta
därpå, att jag genom Guds nåd ock kan bekväm bliva.
Vid Mikaelsmesso reser han till Linköping och antog sin tjänst, varest
han dröjde till julhögtiden, och var sedan hemma över de dyraste helg¬
dagarna. Emellertid visa de sig emellan all vänlighet, och hörde man
intet av något oväsende i deras hus. Därefter reser han bort och kom¬
mer icke hem förrän den 4 april, och då han skulle prästgården förbi,
går han in till mig och beklagar sig över en protest, som hans fru inlagt
om sitt morgongåvegods, och sade henne härutinnan gjort illa. Men jag
bad honom med all foglighet sådant upptaga, helst därtill vore ännu intet
tillgjort, varpå han reste hem, visandes sig hos mig mycket vänlig och
hövlig, men huru det sedan avlupit vid Hovby, vet jag intet att berätta.
Sålunda har välbemålte herre mycket litet på två års tid vistats på orten.
Men välborna frun, som stadigt varit här, har fört ett dygdigt och gud-
fruktigt leverne, flitigt besökt Herrens hus och en eller annan gång
berättat sig rest till Linköping att tala med sin käre man.»
Den 24 maj 1709 befinnes frun hava inlämnat en ny skrivelse till
domkapitlet, i vilken hon tackar för att den klagan, som hon »i sin
stora nöd och hjärtans ängslan högst tvungen anföra måste», upptagits
och behjårtats, och bönfaller hon, att, då mannen »mig utur mitt hus
förjagat och alldeles som en manlös och av honom förskjuten kvinna
lämnat, avskärande mig således den rätt, vilken jag såsom dess laggifta
hustru efter lag och kgl. förordningar njuta bör», i anledning av K. M:ts
kyrkolag »taga mig emot en slik obillighet uti deras rättmätiga hägn och
beskydd samt medelst deras ämbetsmakt och myndighet den högråttvisa
förordning göra, att jag i mitt hus igenkomma måtte och dår förbliva
samt det som en årlig och dygdig hustru ägnar och anstår behörigen
kunna tillgodose».
Hon upprepar därefter, att hon aldrig varit orsak till detta hårda
bemötande från sin mans sida, samt säger, att hon »av allt hjärta önskar
och den högste Guden anropar, att Han mildeligen täcktes böja hans
hjärta till en rätt äkta kärlek, samt kristlig sämja, frid och enighet efter
Guds vilja må kunna leva uti vårt äktenskap och med samlagt väl se
vårt hus och k. barn till godo, vilket å min sida aldrig skall fela».
Denna skrivelse synes dock icke haft åsyftad verkan, enär hon redan
den 31 i samma månad hos domkapitlet anhöll, att hennes man tillföljd
av den beklagliga oenighet, som »genom den onda andens tillskyndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
