Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Från nyare tiden - Olyckligt familjeliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 TIDSBILDER.
och mästra; 13:o kontinuerligen löpa och stå vid alla dörrar i huset på
lur, en vederstygglig odygd. Om allt detta år min hustru övertygad i
sitt samvete. Nogsamt kan det ock av mig bevisas.»
Härefter omnämner jägmästaren hennes »lastliga bakdantningar, de
där min själ tusende gånger mördat*, samt prisar därefter Guds nåd,
som givit honom ett sådant tålamod, »att jag intet blivit antingen desperat
om min egen person (vilka tankar denne sanne gode Guden ofta hindrat)
eller ock sökt något »mojeng», som har kunnat entraitenera min frihet
utur ett slikt jordiskt helvete».
Han omtalar vidare, hurusom deras hus flera gånger vid hans hem¬
komst varit tomt icke blott på livsmedel utan även på möbler. Därjämte
upplyser han, att orsaken till missämjan dem emellan åven beror på de
»protestationer, som hon vid ting och hovrätt insinuerat emot mig om
sitt morgongåvegods».
»Havande således min hustru genom den onde andens tillskvndan
tid efter annan sig så »komporterat» till Guds heliga namns missära och
satans rikes befrämjelse samt mitt samvetes högsta obefridigande, det jag
å min sida önskar av hjärtat upphöra måtte».
Med denna skrivelse följa två handlingar, av vilka han förbinder sig
att underskriva den ena, såvida hon förbinder sig att underskriva den
andra. I annat fall kan han icke bringas till någon försonlighet.
Genom den ena äv dessa handlingar skulle frun icke blott erkänna
sig vara saker till all missämja dem emellan ända sedan början av deras
äktenskap, enär hon icke visat honom den lydnad och hörsamhet, som
honom efter Guds och världslig lag tillkommer, utan åven erkänna sin
förmåtenhet att ha »insinuerat protester» emot det henne lämnade mor-
gongåvogods, över vilket hon aldrig förr än efter mannens frånfälle kan
få disponera, och återkalla desamma såsom tillkomna »av oförstånd och
illviljans onda tillskyndelse».
Undertecknar hon detta, vill han å sin sida lova att tillgiva och av
hjärtat förlåta allt, vad hon av oförstånd eller eljest emot honom brutit,
såvida hon framdeles vill »mig som sin man respektera och i allo måtto
tillhandagå och låta sin vilja i allt, vad skäligt är, min vilja undergiven
varda». Och i så fall lovar han »att såsom en rätt äkta man henne
med dess barn i varjehanda mål, som det en rättsinnig man ägnar och
bör, bemöta och undfå».
Ingen av dessa skrivelser befinnes emellertid undertecknad. Huru
det sedermera gick med försoningen, omnämna icke de befintliga hand¬
lingarna. Jägmästaren dog också kort därefter, eller år 1711.
I sitt äktenskap hade de tre barn, vilka alla dogo unga. Enligt
Anrep skall fru D. i sitt första äktenskap varit gift med en landskamrerare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
