Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Från nyare tiden - Solvarvsängeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSBILDER. 323
fördes även till lasarettet i Linköping i jan. 1765, där lion kvarblev till
sin död den 12 april 1707. Och beslutade rådstuvurätten den 14 s. m.,
att hon ärligen och på övligt sätt skulle begravas å kyrkogården, varom
såväl landshövding som domkapitel gjorde hemställan till hovrätten. Hon
begravdes emellertid den 1 maj »avsides i Linköpings kyrkogård utan
att likbönen lästes därvid». Först efter Lisbettas död föll hovrättens ut¬
slag, sedan prov. medikus, d:r Hagström även avgivit sitt utlåtande. Hov¬
rätten kommer, efter att ha gjort en resumé av förhållandena, till det
slutresultat, att Lisbetta, om hon ännu levat, gjort sig saker till straff,
samt ändrade därjämte rådhusrättens beslut om hennes begravning, vilken
skulle ske enligt föreskrift i k. förordningen av 1727.
Kornetten Karl Du Rietz, som i utslaget kallas pigans husbonde,
och som »icke sökt rätta och avstyra detta vidskepliga förehavande», åla¬
des 40 dal. s. m. böter. Härvid år det märkliga, att pigan avlägsnats,
från sin tjänst, redan innan hon började sin förställning, och att han så¬
lunda icke var hennes husbonde. Prästerna, som det ju i främsta rum¬
met tillkommit att taga hand om saken, gingo alldeles fria. Likaså
kronobetjäningen, som det ju tillhört att i rättsligt hänseende ingripa.
Pigans föräldrar och syskon dömdes vardera till 20 dal. s. m., »eme¬
dan de, ej allenast intet efter deras plikt, vad under detta Elisabets be¬
synnerliga uppförande var ogrundat och svekfullt, hos vederbörande velat
uppenbara, utan ock detsamma på allt sätt sökt främja och dölja samt
leda andra på de vidskepliga tankar, att en Herrans ängel predikade
genom Elisabet, vilken de i andras närvaro med all uppmärksamhet av¬
hört». Och skulle alla dessa en söndag efter gudstjänsten av pastor i
kyrkan erhålla »tjänliga föreställningar att för slik given förargelse i för¬
samlingen sig hädanefter noga till vara taga». D. v. s. pastor, som visat
sig synnerligt försumlig i denna sak och aldrig ens anmält bedrägeriet
varken till världslig eller andlig myndighet, icke blott undgick straff, utan
fick dessutom rått att höra till de bestraffande!
Följderna av detta bedrägeri voro dock icke härmed avslutade. År
1768 var en ny biskopsvisitation. Biskopen tackade då i sitt tal till för¬
samlingarna »Gud därför, att den förargelse, som här varit å färde ge¬
nom en så kallad änglapredikant, blivit både upptäckt och alldeles avskaffad».
På grund av yttranden, som vidare förekommo vid denna visitation,
begärde kornetten Du Rietz förklaring över möjligheten, att satan, som
enligt biskopens utsago vore särskilt grym i dessa världens sista dagar,
hade en stor makt och vrede, ändock Kristus övervunnit honom
(satan) och all hans makt. Därmed var ju satan så bunden, att han
icke kunde slita sig lös och göra någon skada.
Härpå yttrade biskopen ett och annat samt upprepade Ebr. 2 v. 10,
14, 15, Luc. 1 v. 74, Joh. IG v. 31, Joh. 12 v. 31, Luc. 11 v. 24. 25,26,
1 Petr. 5: 8, 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
