Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seder och bruk - Vid julhögtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seder och bruk. 389
tillhörde ett välmående nämndemansfolk, hade endast ett stort rum (stuvan)
och kök på nedre botten samt nattstuva och kammare, båda utan eldstad,
på övre botten. Stuvan var gemensamt sovrum och vardagsrum för både
husbondfolk och tjänare. Där lagade man ock maten och åt, ty köket an¬
vändes endast vid byk, slakt och större stök. Vid 4-tiden gick nämnde¬
mansmor själv till fäjset och hade med sig två stora brödkakor, en limpa
och en fin kaka av rågsikt. Dessa kakor delade hon i småbitar, så att
varje djur (kriter) fick en liten bit av båda kakorna med den upplys¬
ningen: »nu är det jul.» Två något större bitar av julbrödet gömdes dock
till påsken, då dessa skulle utdelas åt djuren, för att icke påskkäringarna
skulle »skämma» dem. Därefter åt man dagvard (daval = frukost), vil¬
ken alldeles liksom i vardagslag bestod av välling samt »mat och bröd»
(en köttbit på ett brödstycke).
Middagen intogs gemensamt omkring stuvuspiseln. Där »doppades i
grytan», dracks glögg samt fick man »smaka» litet av köttet och fläsket.
På eftermiddagen gjordes »fäjset» riktigt julfint, sopades och t. o. m.
barrades, ty på juldagen gjordes intet annat vid ladugården, än att dju¬
ren utfodrades. När allt var väl i ordning, kom nämndemansmor ut
och gav varje djur en »nypa hö», och omedelbart därpå kom en tjänare
med »given», d. v. s. ett stort »foder» av hö, omvirat med halm, som
gavs med de orden: »Nu ä’ dä* julafta, nu ska’ du få bå’ nock och gott,
för dä’ å’ jul.» Från ladugården gick man sedan in i »stuva», där
nu i samma rum alla tvättade sig, ömsade kläder, kammade sig och
gjorde sig julfina. Under tiden hade nämndemansmor på stora fällbordet
dukat fram all möjlig julmat samt stora »julhögar» åt barnen och tjä-
narne. Nu lade hon på flata stentallrikar smör, julost, fläsk, stekt gryn¬
korv, »krösamos» m. m., tills tallrikarna voro rågade. Sedan var och en
sålunda fått en rundlig aftonvard (= aftaval), lästes i bibeln och sjöngs en
hel mängd psalmer, varpå »matmodern» till tjänarne utdelade julgåvor,
som bestodo av ull eller väv eller ett klädesplagg, ett förkläde eller för¬
skinn (skinna) o. d. Därefter åts i god tid nattval (= nattvard, kvälls¬
mat), bestående i regel av korngrynsgröt med sirap i samt mjölk. Och
därmed var julaftonen slut.
Julnatten var en helig natt. Kl. 12 borde man gå upp och vattna
kreaturen (kritera), ty då var allt vatten vändt i vin. Kl. 12 var ock de
avlidnes julgudstjänst. Om då någon kom till kyrkan, var den upplyst
och full av folk, och bland de kyrkobesökande kunde man känna igen
sina avlidna bekanta, men om någon bland de levande ville sätta sig i
någon kyrkobänk, blev han helt enkelt utskuffad. Och de, som på mor¬
gonen först kommo till julottan, kunde märka, att det fanns sand och
jord i kyrkbänkarna, vilket var kvar efter de dödas gudstjänst. Åven
bedrevs den vidskepelsen, att »matmora» skickade »brödknosar» med
tjänarne till julottan, vilka brödknosar sålunda invigda hon sedan skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
