Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seder och bruk - Midsommaren - Barndop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDER OCH BRUK. 395
Till städerna torgfördes från landet klädda midsommarstänger även¬
som mängder av grönt, särskilt yngre björkträd. Å gårdar och i träd¬
gårdar restes dessa stänger, och av björkarna uppfördes »lövsalar», dår
trädtopparna hopbundos för att bilda tak, och öppningarna emellan träden
ifylldes med lövruskor för att bilda så tät vägg som möjligt. Detta var
för alla dem, som icke kunde komma ut till landet, den blygsammare
viloplatsen under dessa dagar.
I stugor och stall, även om hästarna de dagarna åro utsläppta på
bete, klädes med löv. I spislarna sättas lövruskor, och bostadsrummen
prydas med blommor. Detta är ännu bibehållen sed.
Barndop.
Förr i tiden skulle barnet döpas så snart som möjligt, ty innan det
fått den kristliga välsignelsen, kunde det lätt, sades det, bliva utsatt för
onda makter. Det ansågs t. o. m. endast som ett stycke kött, om vilket
Gud föga bekymrade sig. Till döpelseakten plägade barnet påtagas en
beklädnad, sydd i likhet med en mindre, avlång säck, antingen vit
och prydligt broderad eller också av något tyg i lysande färg med här
och var påsydda sidenlappar eller annat lysande, t. o. m. spegelglasbitar.
Dylika gingo i lån de olika familjerna emellan, eller innehade kyrkorna
sådana till utlåning.
Modern var bunden av en del vidskepliga och besvärliga formaliteter,
vilka till barnets fromma och framtida lycka måste iakttagas. Ånnu i
vår tid talas om, att de, som äro födda på söndagen, skola bliva de
lyckligaste, men med söndagsbarn menas egentligen de, om vilka man
på deras gamla dagar kan säga, att de haft lycka i livet. Om torsdags-
barn sades förr, att de kunde se mycket, som var förborgat för andra.
Åven de, som buro barnet till dopet, hade åtskilligt att iakttaga för
barnets framtida väl. Då den bärande gick fram med barnet, skulle hon
gå lätt, ty då bleve barnet i framtiden kvickfärdigt. Läste hon sakta efter,
vad prästen sade vid dopakten, fick barnet gott minne och god läsför¬
måga. Hon skulle bestryka barnets ögon med dopvattnet, ty det skulle
stärka synförmågan. Om hon dansade med barnet, skulle det bliva glad¬
lynt o. s. v. Till gudmor valdes gärna någon äldre kvinna, på vilken
man satte särskilt värde, ty, som det sades, skulle barnet alltid komma
att likna sin gudmor.
I Östergötlands skärgård brukas ännu, eller brukades åtminstone för
några tiotal av år sedan — ehuru bruket redan då var i avtagande — att
faddrarne för ett folkets barn bestodo av ett gift folk samt av en dräng
och en piga, båda ogifta. Vanligt var även, att släktingar och vänner
sände varjehanda matvaror till det hem, där en kvinna födt barn, allt in¬
till tiden för kyrktagningen. Där denna sed icke iakttogs, gåvo faddrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
