Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seder och bruk - Barndop - Bondbröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 SEDER OCH BRUK.
i stället vid själva kristningen ett penningebelopp till föräldrarne, vare sig
dessa voro förmögna eller icke, för att komma den nyfödde till framtida
nytta.
Enligt K. F. Nordensköld berättas, att, »när polackar med en flotta
voro i skärgården, det varit kvinnor från S:t Anna socken, som befriade
trakten från fienden, vars fartyg, som lågo i fjärden ‘Finn’, av dem blevo
borrade i sank. Till belöning för denna bragd läses för den kvinna, som
födt barn, vid hennes kyrktagning en särskild bön från predikstolen i sock¬
nens kyrka».
Bondbröllop.
Under långliga tider har det icke alltid varit så noga med, om kär¬
leken låg till grund för ett äktenskap. I främsta rummet togos de eko¬
nomiska fördelarna härvid i betraktande. Det var på det hela taget en
affär, och de blivande makarnes önskningar togs emellanåt icke mycket
hänsyn till. Dylika uppgörelser kunde ske emellan föräldrar för barnens
räkning redan i deras tidigare år.
— »Vår pöjke och er flickä, hette det, bli’ ett bra par med tiden, ty
gårda’ liggä så tess, att en kan minskä gärsgårda*».
Och när så tiden kom, var äktenskapet så självklart, att det sällan
föll någondera parten in att vara motsträvig, vilket för övrigt i så fall
mycket sällan hjälpte. Jämnlikheten i förmögenhetsvillkoren var det, som
främst bestämde äktenskapet, icke ömsesidigt tycke eller likhet i tänke¬
sätt. Detta var en från uråldrig tid nedärvd sed. De personliga böjel¬
serna måste giva vika för föräldramyndigheten, vilken i främsta rummet
tog hänsyn till familjens fördel och säkra sammanhållning.
Givetvis gick det icke alltid till på det viset. Det hände nog även,
att äktenskapen icke på förhand voro uppgjorda. Då blev det flickans
föräldrar, vilka, då tiden tycktes dem vara inne eller då dottern själv
därom gjorde sina påminnelser, fingo huvudbry med att tänka på, huru
de fördelaktigast skulle få sin »doter* gift. Och så kom det till under¬
handlingar emellan flickans föräldrar och de tilltänkta svärföräldrarna.
Kommo dessa nu överens, och parterna även voro ense, försiggick frieriet,
ty dylikt skulle ändock ske. Detta skedde merendels genom en böneman
eller »bönemålskarl». För besväret lämnades sedermera någon gåva, t. ex.
ett par strumpeband, linne till en skjorta eller något dylikt. Men det
fanns också bönemålskarlar, som gjort detta slags frieri till sitt yrke, och
som togo kontant betalning för sin tjänst. Lyckades frieriet, kunde upp¬
dragets fullgörande bli ganska inbringande.
I allmänhet torde det varit från den manliga sidan, eller från den
giftasvuxne ynglingens föräldrar, som »förklaringen» utgick, och skedde
densamma då ofta å kyrkplanen ena söndagen för att påföljande söndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
