Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seder och bruk - Bondbröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 SEDER OCH BRUK.
skulle bliva undfallande för hennes vilja. I övrigt fanns det mångtals
vidskepligheter, efter vilka bruden skulle lämpa sig före, under och efter
vigselakten för att få herraväldet i det blivande hemmet, för att bliva rik,
undvika kommande otrevnad, få lätt barnsäng o. s. v.
Bruden och hennes tärnor motto vid kyrkan. Under avspelande av
en marsch gick brudparet fram till altaret, företrädda eller omgivna av
brudpigor och brudgumsdrängar. För brudparet farms en särskild brud¬
bänk, som ofta kläddes med grönt. Efter vigseln öppnades dörrarna till
altarringen och brudgummen samt alla fruntimren gingo in genom ena
dörren och ut genom motsvarande samt nedlade var och en sin skärv
på altaret, vilket »offer» blev prästens tillhörighet.
Härefter kom återfärden till bröllopsgården, varvid de ridande färda¬
des först med spelmännen i spetsen. I fall även bruden red, skulle
färgen på hennes häst vara lika med mannens, dock icke svart. Åkte
bruden, omgavs hennes vagn av de ridande bruddrängarne, varefter sedan
hela brudstassen följde.
Vid bröllopsgården ävensom på hemvägen var det merendels upp¬
förda äreportar eller på annat sätt prydt med granar eller sommmartiden
med björkar. Vid inträdet i huset gick brudparet och ställde sig på en
för dem framlagd matta, eller också togo de plats vid särskilt klådda
brudstolar. Den tjänstgörande prästen läste nu en bön, varefter brud¬
paret mottog gästernas lyckönskningar, huvudsakligen bestående av stumma
bugningar och handslag, först prästens och sedermera de övrigas i ord¬
ning efter släktskap och andra förhållanden.
Så gick man till middagsbordet, där var och en hade sin förut be¬
stämda plats, vilken intogs först efter mycket krus och trugande. Bröl¬
lopsparet satt främst och så till höger prästen och männen samt till
vänster kvinnorna. Då årstiden det tillät, var på gårdsplanen uppförd
en sal av virke och grönt, där måltiden avåts. Bordsbönen lästes av
klockaren. Till en början kom »aptitsupen», varefter följde en mängd
stadiga och starka rätter. Efter ett par timmar hade man äntligen hun¬
nit att få in steken, som under fanfarer eller musik skars av prästen
eller klockaren. Därefter föreslog prästen skålarna, den första för brud¬
paret, vidare för brudparets föräldrar o. s. v. Och så kom en efterrätt.
Mycket öl och brännvin förtärdes under middagens lopp, brännvinet i
»supakoppar», ofta av silver. Skålarna druckos tidigare i öl, men senare
infördes bruket av punsch eller vin. Till måltiden hade varje gäst med
sig en riklig »förning* av mat, framförallt till efterrätten, såsom ostkaka»
smörbakelser eller »skålkakor» till kaffet m. m.
Efter middagen togo präst och brudpar plats bredvid varandra, där¬
vid prästen först höll bön och därefter sjöngs gemensamt en psalmvers.
Vidare plägade prästen yttra några ord om den gamla seden att till de
nygifta lämna någon gåva till deras bosättning. Klockaren var då till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
