Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seder och bruk - Bondbröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDER OCH BRUK. 399
hands med en tallrik, på vilken gåvorna insamlades, varvid bruden bjöd
var och en av givarne något till förtäring, t. ex. karlarne en sup och
kvinnorna ett småbröd. Insamling gjordes åven till de fattiga, till spel¬
männen, kokerskan och tjänarne.
På vissa orter gick man förr »i brusta», varmed menades, att fästmön
före bröllopet gick omkring till bekanta för att »tigga tone», d. v.s. tigga
to eller hampa o. s. v., varvid även andra gåvor lämnades. Fästmannen
insamlade för sin del havre till utsäde.
Då middagen var avslutad och nämnda insamling var gjord, togo de
äldre männen fram sina rökpipor. Av de yngre tråddes dansen. Bru¬
den dansade med var och en av sina tärnor och drack dem till för att
säga farväl, varefter de gifta kvinnorna togo hand om henne. De gifta
männen togo även hand om brudgummen. Prästen skulle även dansa
med bruden, som han därefter förde till brudgummen, då de togo sig en
sväng. På vissa orter plägade bruden kläda om sig till dansen, på an¬
dra behöll hon hela tiden sin bruddräkt. I senare fallet var det bruk
att dansa kronan från bruden. De ogifta flickorna eller också endast
tärnorna togo då i ring omkring bruden. Denna hade då avtagit kronan,
som hon höll i handen, där hon med förbundna ögon stod mitt i ringen.
Då en polska spelades upp, började en långsam dans, därvid bruden
satte kronan på en av flickorna, med vilken hon dansade. Den, som på
det viset fick kronan, skulle snart, sades det, bliva gift. Därefter avtogs
bindeln, och bruden dansade med de övriga flickorna.
Så fortgick dansen till tidigt på morgonen följande dag, och bröllopet
fortsatte i »dagarna tre» om icke längre, alltjämnt under stadigt ätande
och drickande.
En dylik bröllopsfest, som den här skildrade, tillhör nu sedan
många årtionden endast minnet. Men en kvarleva, som ännu finnes, och
som t. o. m. tilltagit i bruk, är bröllopssaluten, vilken i sitt ursprungliga
skick tillkom för att hedra brudparet, men som senare övergått till ett
oskick av störande art. En mängd folk samlas vid bröllopsgården för
att »se bruden», därvid man icke sparar på ropen »bruden fram». Brud¬
paret visar sig då i ett fönster, den mörka årstiden belyst med ljus, som
hållas av ett par av brudsvennerna. Därefter börjar skjutningen, och
»bröllopssalvorna», ägnade brudparet, höras vida omkring. Det är icke
nog med, att man skjuter med pistoler, gevär och någon gång med
kanoner på vanligt sätt, utan man begagnar sig i senare tid även av de
starkaste dynamitladdningar. Merendels plägar en hel del glasrutor bliva
krossade av lufttrycket, vilket år ett allt utom angenämt avbrott i bröl¬
lopsstämningen. Understundom kan denna sed eller osed även vara
ganska olycksbringande. .
Givetvis tillgingo icke alla bröllop på samma sätt och i samma for¬
mer, som här ovan skildrats. Men i genomsnitt giver ovanstående en
sann verklighetsbild av ett frieri och bondbröllop under »den gamla goda
tiden» i Östergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
