Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seder och bruk - Begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDER OCH BRUK. 401
utsändes, i likhet med vad ännu ofta sker. Därtill upphängdes lakan för
alla fönster i den bostad, som den avlidne innehaft. Ett likrum ordnades,
dit den döde i sin kista fördes och uppställdes å en katafalk. Likrum¬
met kläddes med vita dukar och lakan å väggarna, som därjämte förså¬
gos med granrislångder och prydnader i svart. Omkring kistan ställdes
merendels ljuskandelabrar. Först å begravningsdagen tillskruvades kist¬
locket. Begravningsdagen voro möblerna, såsom soffor, stolar och bord, i
den avlidnes hem belagda med vita dukar. Vid själva jordfästningen
medföljde icke vid denna tid några av de kvinnliga släktingarna eller gäs¬
terna till griftegården, och i städerna, där det var nära till begravnings¬
platsen, färdades man gående i procession. Att åka förekom icke. Blom¬
mor och band förekommo icke på kistorna. Endast de närmaste släktin¬
garna medförde blommor för att som en sista hälsning nedkastas i gra¬
ven. Däremot var graven, åtminstone sommartiden, rikligt klädd med
grönt och blommor.
Florbeklädda och florbehängda prestaver, en för den avlidne och en
för de sörjande, användes vid denna tid mer vanligt än senare. För de
personer, som i livstiden tilldelats ordnar, buros dessa av därtill utsedda
begravningsgäster å svarta hyenden framför processionen. En särskild
ceremoni var krossandet av vapnet, då någon adlig person avlidit som
den siste av sin ätt.1 Barrning utanför den dödes hem begagnades då
som nu.
Före färden till griftegården bjöds i sorghuset alltid vin och konfekt
m. m. Efter begravningsakten samlades de inbjudna i regel åter därstä¬
des, då det intogs en riklig måltid, och gravölet tömdes, varvid all sorg
var bannlyst. De sörjande fruntimren buro svart klänning med vita kra¬
gar, som föllo ned åt ryggen i två spetsar samt framtill ävenledes med
spetsar, vitt bröstkrås och ett bredt långt nedgående förkläde. Männen
hade framtill en veckad bröstkappa, som. gick ända från halsduken och
ned till västens slut samt nedtill å ärmarna uppvikta manschetter, allt
av vitt sorgtyg. A hatten bars då som ännu sorgflor med olika höjd,
beroende på närmare eller fjärmare släktskap med den avlidne. Något
sorgflor om armen begagnades vid denna tid icke, vilket numera år
vanligt.
Att begravningshögtidligheterna voro, såsom andra högtidligheter,
olika vid skilda tillfällen samt beroende av den avlidnes ställning i livet
och andra förhållanden, behöver icke nämnas.
På landsbygden försiggingo allmogens begravningar ofta på en sön¬
dag. Redan på morgonen kommo gästerna till sorghuset för att äta
frukost och sedan i procession tåga till kyrkan. Vid gårdarna funnos,
dår det var långväga till kyrkan, indelta lag att bära, vilka voro behjälp-
1 Sista gången denna ceremoni försiggick i Östergötland var, så vidt hår kan
uppgivas, i Kristbergs socken år 1875.
26-184615. Ridderstad, Östergötland III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
