Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seder och bruk - Begravning - Folkdräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 SEDER OCH BRUK.
liga att på bår överföra kistan till griftegården. Före avfården från sorg¬
huset låstes en bön och sjöngs en psalm. Framför processionen bars
ofta ett kors av träd. Bäraren var i regel en livgrenadjär. Då proces¬
sionen närmade sig kyrkan, började kyrkklockorna att ringa, och vid in¬
gången mötte prästen och klockaren, vilken senare gick framför kistan,
sjungande en psalm.
Även vid dessa begravningar var det efter jordfästningen måltid, till
vilken gåsterna plägade hava förning med sig.
Folkdräkt.
Allmogefolket inom Östergötland har inom några områden förr haft
vissa för sig särskilt utmärkande beklädnadsdråkter. Den mest utmär¬
kande av dessa var Vdngadrälcten. I Östergötlands museum finnes en dy¬
lik, vilken, då den under senaste delen av 1880-talet inköptes för mu¬
seets räkning, varit icke långt därförut använd av en brudgum. Redan
på 1850-talet började dock Vångadräkten att bortläggas samt begagnades
då endast av äldre personer. Nämnda dräkt består av jacka med upp¬
stående krage och vita metallknappar, lång rock med häktor att använ¬
das, då icke jackan begagnades, väst och knäbyxor, allt av svart grövre
kläde, stövlar, grå yllestrumpor, upphållna av strumpeband. Stövelskaf¬
ten icke så höga, att de nå byxorna, utan en del av strumpskaften år
jämte strumpebanden synlig. Härtill är förskinn med broderier upptill,
hatt med svart snodd och tofsar samt rökpipa.
I Nordiska museet finnes en Vångadräkt, liknande den ovanstående
med jacka och förskinn, men denna är en sommardräkt. Till densamma
höra vita vida linnebyxor, som sluta något nedanom knäna, vartill komma
skor med knäppe. På huvudet bäres en trindmössa.
Dräkten kunde hos en och annan givetvis i något avseende vara
olika.
I Östg.-posten för år 1889 skriver märket L. W.: »Männens högtids¬
dräkt under sommaren bestod av skor, strumpor, knåremmar, ’puta\
linne, väst och rock som vardagsdräkterna under sommaren. Byxorna
voro av bock- eller ålgskmn, vid knäna hopfåstade med fyra små mäs¬
singsknappar samt stundom prydda med rödt broderi. Halsduken var
av ’sockerduk’ eller fint bomullslärft och lindad två gånger omkring hal¬
sen med snibbarne knutna i en enkel knut och utbredda, hängande ned
på bröstet. Till huvudbonad nyttjades aldrig annat ån hatt med svart
snodd och stora tofsar, men inne i huset såväl söcknedagskvällar och
morgnar som isynnerhet söndagseftermiddagarna brukade bonden en
kalott, kallad Trindmössa9 merendels av blått vadmal. Vid gästabud till¬
delades varje gäst en dylik. På senare tider började Vångaborna, särde¬
les vid bröllop, allmänt använda ett slags röd filtmössa, som dock ej så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
