Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seder och bruk - Folkdräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDER OCH BRUK. 403
som alla deras övriga klädespersedlar tillverkades hemma, utan köptes i
staden.»
»Männens högtidsdräkt under höst oeh vinter bestod av skor (på se¬
nare tider allmännare s. k. tyska stövlar), strumpor, ’knäremmar’, ’grå-
byxor’, ’puta’, linne, väst, ’långtröjaJ och huvudbonad såsom i samma
årstids vardagsdräkter. Hatten, ’trindmössan* och halsduken brukades
lika som under sommaren.»
»En blå kapprock nyttjades på 1840-talet allmänt isynnerhet av de
yngre, när de ’redo bröllop’.» De gifta männen brukade en liknande rock,
men denna var försedd med en liten krage.
I Vångakarlens dräkt och utrustning var det, förutom det härovan
nämnda, isynnerhet två persedlar, som aldrig lämnade honom, varken sön¬
dagar eller vardagar, hemma eller borta, vilka följde honom till och med
i brudstolen, såsom piskan Vingåkersbon, och som användes av alla, så¬
väl äldre som yngre. Det var tobakspipan med tillbehör och förskinnet.
Pipan brukades överallt, inne och ute, till och med i kyrkan, ända
till dess en kungl. förordning förbjöd dess användande därstädes. Den
följde dock sin ägare åven dit, förvarad i »putan». Den bestod av ett
helgjutet järnhuvud av ungefär samma form och storlek som en vanlig
holländsk lerpipa, fastsatt vid ett ungefär fyra tum långt pipskaft av lå¬
der, i båda ändar försett med en mässingshylsa, kallad »moholk», samt
ett munstycke av horn eller något hårt träslag. Den till pipan hörande
’skördosan’, vari förvarades ’sköret’ (halvförbrånda linnelappar, som
användes såsom fnöske), var en fingertjock, några tum lång cylinder av
mässing eller järn i båda ändar försedd med lock. Nedifrån kunde ur
denna med ett finger sköret utskjutas, för att bekvämt kunna användas.
Pipan, skördosan samt ’elddonet’, stål och flinta, förvarades alltid i ’pu¬
tan’. Huru och varifrån en vid den tiden så ny sed som tobaksrökan-
det kunnat införas och vinna så allmän tillslutning i denna, den mest
avskilda och konservativa del av landskapet, är svårt att förklara. Tro¬
ligen förskriver sig detta bruk från pesttider, då man ansåg det kunna
avhålla smitta. Den tobak, som allmänt brukades, var av en illaluktande,
hemvåxt sort. Åven kvinnorna rökte ganska allmänt.
»Förskinnet var ett karlarnes hedersplagg, som bars av unga och
gamla i helgdags- och vardagslag samt både vinter och sommar, till och
med i kyrkan och i brudstolen. Det var av kalvskinn och räckte från
halsen till litet nedanför knäet samt bestod av bröstlappen, som i mitten
var utklippt i form av ett hjärta och fodrad med rödt kläde samt bro¬
derad med meanderslingor och fornnordiska mönster, samt själva skinnet
och tamparna, med vilka förskinnet fästades omkring livet och som bak¬
till hopfåstades med två stora mässingsknappar, en på vardera tampen.»
I Östergötlands nordligaste socken, Skedevi begagnades också länge en
särskild dräkt. V. Tham säger i sin Beskrivning över Linköpings län 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
