Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Mina gensägelser (juli 1936)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flottas västkusteskader skall kunna behärska Kattegatt.
Och härigenom trygga vi på bästa sätt vår sjöfart
därstädes samt möjliggöra svensk fraktfart till och från alla
hamnar mellan Malmö och Strömstad ävensom vårt fiske
i Kattegatt.
Mina vänner ha beskyllt mig för att komma med
överdrifter, skadliga överdrifter. Den beskyllningen är
ogrundad. Det är tvärtom dessa, av någon för mig obegriplig
anspråkslöshet bekajade vänner, som göra sig saker till
oerhörda överdrifter, när de påstå, att svenska flottan
kan fylla sina maktpåliggande uppgifter med en kärna av
endast 4 pansarskepp. De överdriva våra pansarskepps
krigs- och stridsvärde, de överdriva även deras förmåga
att alltid kunna vara redo på tre skilda krigsteatrar. Det
måste dock medgivas, att deras tilltro till våra
stridskrafters överlägsna förmåga icke är på långt när så gripen
ur luften som herrar flygentusiasters tilltro till våra
blivande bombplans förmåga att med framgång anfalla
fiendens flygbaser i hans eget land. — Ändå mycket större
överdrifter göra sig dock de personer skyldiga till, som
vilja hävda, att flottan icke behöver några pansarskepp
alls. Men kanske är det dessa herrars innersta och fullt
allvarliga mening, att vårt land bör äga en flotta, som
absolut icke kan fylla sina riksviktiga uppgifter?––––-
D. Min utläggning om sjöhandels- och sjöfartsskyddet
måste tyvärr bli något utförligare. Länge har jag
iakttagit, att mina åsikter i detta ämne icke delades av åtskilliga
bland flottans officerare, till och med icke av dem, som
omedelbart eller medelbart förde föreningen Sveriges
Flottas talan. Huru dessa herrar hade tänkt sig skyddandet
av vår sjöfart och möjliggörandet av vår sjöhandel under
krig, det var mig dock en gåta, ända till dess jag fick
läsa kommendörkapten Girons reservation till
försvars-kommissionens betänkande. När jag det gjorde, kunde jag
till en början knappast tro mina egna ögon.
Innan jag går vidare, måste jag alldeles särskilt fästa
uppmärksamheten på en begreppsförvirring, som i det ifrå-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
