Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Den stora salen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tektoniska utsmyckningarna och skulpturerna. Också
förlänade obehaget, otåligheten, förtreten och den frihet, som
medföljer en åt cynismen och dårskapen helgad dag, sådan
som narrfesten, en frän bismak åt trätorna, som
framkallades här och var av en vass armbåge eller en järnskodd klack,
bland alla dessa människor och detta långt före den tid, då
ambassadörerna borde ha anlänt. Man hörde ingenting
annat än klagomål och förbannelser över flamländarna,
åldermannen i köpmansgillet, kardinalen av Bourbon,
palatsfogden, Margareta av Österrike, fogdens män, kölden,
värmen, det dåliga vädret, biskopen av Paris, narrpåven,
kolonnerna, bildstoderna, den stängda dörren, det öppna
fönstret; allt detta till stor fröjd och gamman för de skaror av
studenter och lakejer, som var spridda här och var och
uppblandade all denna missbelåtenhet med sina elakheter och
sin odygd och med sina nålstyng uppeggade det allmänna
dåliga humöret.
Bland alla andra fanns där en grupp av dylika muntra
odygdspåsar, som efter att ha slagit sönder rutorna i ett
fönster helt fräckt slagit sig ned på fönsterbrädan och därifrån
kastade sina blickar och sina kvickheter omväxlande bland
människorna inne i salen och dem, som stod utanför. Av
deras kvickheter och gapskratt samt de skämt, de växlade med
sina kamrater från ena ändan av salen till den andra, var det
lätt att förstå, att dessa unga män inte delade de övriga
närvarandes leda och trötthet, utan förstod att på sitt särskilda
sätt njuta av det skådespel, som erbjöd sig för deras blickar
och som gjorde det lätt för dem att invänta det andra.
— Min själ, det är ju du, Joannes Frollo de Molendino!
ropade en av dem till en liten, blond tjuvpojke med ett
vackert, odygdigt ansikte, som klängt sig fast vid bladverket på
ett kapitäl. Du kallas med rätta Jean du Moulin (Johan från
kvarnen), ty dina två armar och dina två ben påminner om
fyra kvarnvingar, som drivs av vinden. Hur länge har du
varit här?
— Vid djävulens barmhärtighet, i över fyra timmar,
svarade Joannes Frollo, och jag hoppas att de skall räknas av på
min tid i skärselden. Jag hörde kungens av Sicilien åtta
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
