Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Pierre Gringoire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med halvslutna ögon ropade i ömklig ton:
— En allmosa! En allmosa!
— Vid min själ, det är ju Clopin Trouillefou! utbrast
Jo-annes. Hallä, min vän! Generade såret dig på benet,
eftersom du flyttat upp det till armen?
Vid dessa ord kastade han med en apas vighet en liten vit
slant i den flottiga mössan, som tiggaren höll med sin sjuka
arm. Tiggaren höll till godo med slanten och sarkasmen,
utan att förändra en min, och fortsatte i sin jämmerliga ton:
— En liten allmosa! En liten allmosa!
Denna episod hade i betydlig grad distraherat åskådarna,
och ett stort antal av dem, med Robin Poussepain och alla
de andra studenterna i spetsen applåderade ivrigt den
duett, som de improviserat i prologen, studenten med sin gälla
diskant och tiggaren med sin entoniga gnällande röst.
Gringoire var mycket missbelåten. Så fort han hämtat sig
från sin första bedövning, ropade han till de fyra personerna
på scenen:
— Fortsätt! Fortsätt för fan! utan att ens värdigas kasta
en blick av förakt på de två, som avbrutit pjäsen.
I samma ögonblick kände han, att någon drog honom i
rocken. Han vände sig om, inte utan en viss förtret och
kände ingen lust att småle. Men det oaktat måste han göra det.
Det var Gisquette de la Gencienne, som sträckte sin vackra
arm över balustraden och på detta sätt påkallade hans
uppmärksamhet.
— Min herre, sade den unga flickan, skall de inte fortsätta?
— Jo visst, svarade Gringoire, smått förargad över
frågan.
— Vill ni i så fall, fortsatte hon, ha vänligheten att
förklara för mig. . .
— Vad de kommer att säga? avbröt Gringoire henne.
Hör bara på!
— Nej, sade Gisquette, men det, som de hittills har sagt!
Gringoire ryckte till så, som man gör, då någon berör ett
öppet sår.
— För katten, en sådan liten idiot! sade han mellan sina
hopbitna tänder.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
