Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Quasimodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enorm puckel, till vilken man kunde se en motsvarighet
framtill, ett system av ben och lemmar så sällsamt hopsatt,
att de inte kunde mötas annat än vid knäna och sedda
framifrån påminde om ett par svängda skäror, som går ihop vid
skaftet, stora fötter, enorma händer och med all denna
van-skaplighet något, som antydde fruktansvärd styrka, vighet
och mod — sällsamma undantag från den eviga regeln, att
styrkan liksom skönheten är resultatet av harmoni. Sådan
var den påve, som narrarna just korat åt sig.
Man hade kunnat säga, att han var en sönderslagen och
illa hopsatt jätte.
Då denna cyklop blev synlig på tröskeln till kapellet,
orörlig, undersätsig och nästan lika bred som lång och klädd i en
röck till hälften röd, till hälften violett, och kantad med små
silverbjällror, blev han, främst tack vare sin fulländade
fulhet, med ens igenkänd av alla, som ropade med en röst:
— Det är Quasimodo, klockringaren! Det är
Quasimodo, puckelryggen i Notre-Dame! Quasimodo, den enögde!
Quasimodo, den krokbente! Hurra, hurra!
Såsom man ser, hade den stackars karlen öknamn att
välja på.
— Må alla havande kvinnor ta sig i akt! ropade
studenterna.
Och kvinnorna slog verkligen händerna för ansiktet.
— O, en sådan hemsk apa! sade en.
— Lika elak som ful! tillade en annan.
— Det är djävulen! tillade en tredje.
— Jag har den olyckan att bo invid Notre-Dame. Hela
nätterna hör jag honom ränna omkring på takrännorna.
— I sällskap med katterna.
— Han håller alltid till på våra tak.
— Han kastar trolldom på oss genom skorstenarna.
— Häromkvällen gjorde han en grimas åt mig genom
takluckan. Jag trodde, att det var en karl. Ah, vad jag blev
rädd!
— Jag är säker på att han är med om häxsabbaten. En
gång lämnade han kvar en kvast utanför mitt fönster.
— O, den motbjudande puckelryggen!
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
