Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Quasimodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Buh!
Männen däremot var hänförda och klappade i händerna.
Quasimodo, föremålet för all denna uppståndelse, stod
alltjämt kvar vid kapelldörren, bister och allvarlig, och lät
sig beundras.
En student, Robin Poussepain, tror jag, ställde sig
alldeles framför honom och skrattade honom rätt i ansiktet.
Quasimodo nöjde sig med att gripa tag i hans bälte och
kasta honom tio steg tillbaka mot folkmassan. Allt detta utan
att säga ett enda ord.
Mäster Coppenole, som var utom sig av beundran,
trädde fram till honom.
— Guds kors! Helige fader! Du har verkligen det fulaste
ansikte, jag sett i hela mitt liv. Du förtjänar att vara påve i
Rom likaväl som i Paris.
I det han sade detta, lade han glatt sin hand på
Quasimo-dos axel. Denne rörde sig inte. Coppenole fortsatte:
— Du är en rolig bror, som jag gärna skulle vilja dricka
ett glas med, om det också kostade mig en massa pengar.
Vad säger du om det?
Quasimodo svarade inte.
— Guds kors! sade strumpvävaren. Ar du döv?
Han var verkligen döv.
Han började emellertid bli förargad över Coppenoles
uppträdande och vände sig om mot honom, i det han
gnisslade så hemskt med tänderna, att den flamländske jätten
ryggade tillbaka som en bulldog inför en katt.
På grund av den fruktan och respekt han ingav, uppstod
omkring denna sällsamma person en cirkel med minst
femton stegs radie. En gammal gumma omtalade för
Coppenole, att Quasimodo var döv.
— Döv! sade strumpvävaren med sitt bullrande
flamländska skratt. Guds kors! Det här är ju en fulländad påve!
— Hej! Jag känner honom, utbrast Jehan, som äntligen
stigit ned från sin kolonn för att betrakta Quasimodo på
närmare håll. Det är min bror ärkedjäknens klockringare.
Goddag, Quasimodo!
— En sådan satans karl! sade Robin Poussepain, som
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
