Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Följden av att nattetid följa efter en vacker flicka på gatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Notarien vid Chåtelet, mäster Gilles Godins häst blev
skrämd av flamländarna och deras procession och kastade
omkull mäster Phillipot Avrillot, pensionär hos
celestiner-munkarna.
— Verkligen?
— Ja, säkert.
— En borgerlig häst! Det är verkligen en smula starkt!
Om det ändå hade varit en kavallerihäst, så hade det kunnat
gå an!
Och fönstren stängdes, men under tiden hade Gringoire
tappat sina tankars tråd.
Lyckligtvis återfann han den snart och återknöt den utan
svårighet, tack vare zigenerskan och Djali, som alltjämt gick
framför honom, två fina, spädlemmade, förtjusande
varelser, hos vilka han beundrade de små fötterna och de vackra
formerna, så att han i sina tankar nära nog förblandade
dem med varandra på så sätt att han till följd av deras
förstånd och goda kamratskap tog dem för två unga flickor och
när han betraktade deras vighet och lediga gång, tog dem
för getter båda två.
Emellertid blev gatorna för vart ögonblick allt mörkare
och ödsligare. Det hade för länge sedan ringt, att alla ljus
skulle släckas, och man såg endast mycket sällan en
människa på gatan eller ett ljus i ett fönster. Under det att han
följde efter zigenerskan, hade Gringoire kommit in i denna
labyrint av smala gator och återvändsgränder, som ligger
omkring den gamla St. Innocentkyrkogården som påminner
om ett garnnystan, tilltrasslat av en katt. "De här gatorna är
alldeles utan rim och reson!" tänkte Gringoire, som var
alldeles bortkommen bland dessa tusentals krokvägar, vilka
ständigt ledde tillbaka till sig själva men på vilka flickan
skyndade vidare utan tvekan med steg, som blev allt
snabbare och snabbare. Vad honom själv beträffar, så hade han
svävat i absolut okunnighet om var han befann sig, om inte
då han vek om ett gathörn, toppen på det stora åttkantiga
salutorgets skampåle avtecknat sig mot ett ännu upplyst
fönster vid Rue Verdelet.
Några ögonblick förut hade han ådragit sig den unga flic-
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
