Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 3. ”Immanis pecoris custos, immanior ipse”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
net. Klockringare vid fjorton års ålder i Notre-Dame hade
ett nytt lyte tillkommit som råga på olyckan: klockorna hade
spräckt hans trumhinnor, och han hade blivit döv. Den enda
port, som naturen hade lämnat öppen till gemenskap med
världen, hade plötsligt stängts igen för alltid.
Och då den stängdes, uteslöts den enda stråle av ljus och
glädje, som ännu trängt in i Quasimodos själ. Denna själ
insveptes nu i den djupaste natt. Den stackars uslingens
svårmod blev nu lika obotligt och fullständigt som hans kropps
vanskaplighet. Och lägg därtill att hans dövhet gjorde
honom på sätt och vis stum. Ty för att inte göra sig till ett åtlöje
för andra beslöt han sig från och med det ögonblick, då han
fann, att han var döv, att iakttaga en tystnad, som han
knappast någonsin bröt annat än då han var ensam. Han band
frivilligt sin tunga, som Claude Frollo gjort sig en sådan
möda att lossa. Och till följd därav kom det sig, att när han
sedermera någon gång blev nödsakad att tala, hans tunga
rörde sig stelt och motsträvigt, likt en dörr, vars gångjärn
blivit rostiga.
Säkert är, att anden förtvinar i en missbildad kropp.
Intrycket av de yttre föremålen undergick en betydlig
brytning, innan det omfattades av hans fattningsgåva. Hans
hjärna var ett egendomligt medium; de tankar, som gick
genom den, kom ut, helt och hållet förvridna. De reflektioner,
som blev resultatet av denna förvridning, måste
nödvändigtvis vara förvirrade och felaktiga.
Till följd därav var han underkastad tusentals synvillor,
begreppsförvirringar och avvägar för tanken, som än var
dåraktig, än idiotisk.
Den första verkan av denna ödesdigra tingens ordning
var, att den gjorde hans blick på omvärlden skum. Han fick
knappast något omedelbart intryck av den. Den yttre
världen föreföll honom vida mer avlägsen, än vad den gör oss.
Den andra verkan av hans olycka var att den gjorde
honom elak.
Han var elak, därför att han var folkskygg, han var
folkskygg, därför att han var ful; det fanns logik i hans natur,
liksom i vår.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
