Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 1. Faran av att anförtro sin hemlighet åt en get
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I samma ögonblick ropade Bérangère de Champchevrier,
en liten sju års flicka, som genom balkongens galler tittat
ned på torget:
— O, kom och titta, söta gudmor Fleur-de-Lys, på den
vackra danserskan, som dansar nere på torget och spelar
tamburin mitt ibland en massa människor!
Man hörde verkligen också klangen av en tamburin.
— Förmodligen någon zigenerska, sade Fleur-de-Lys, i
det hon med ointresserad min vände sig om mot torget.
— Låt oss titta! Låt oss titta! ropade hennes livliga
väninnor och sprang allesammans fram till balkongen, under det
att Fleur-de-Lys långsamt följde efter, begrundande sin
fastmans kallsinnighet, och denne, mycket belåten med
denna episod, som avbröt ett tynande och otrevligt samtal,
återvände till bortre änden av rummet med minen hos en
soldat, som blivit avlöst från sin post. Och dock var det
ingen otrevlig tjänstgöring hos den älskliga Fleur-de-Lys, och
det hade han inte heller tyckt förr i tiden. Men kaptenen
hade så småningom blivit blasé, och utsikten till ett nära
förestående giftermål blev honom för var dag allt mer och mer
motbjudande. Dessutom hade han ett ombytligt lynne och
— måste det omtalas? — med smak för simpla nöjen. Ehuru
av mycket ädel börd hade han under sin officerstid lagt sig
till med vanor, som hade passat en simpel soldat bättre. Han
var förtjust i kroglivet och allt, som hörde ihop med det, och
han kände sig aldrig riktigt hemmastadd annat än bland
plumpt språk, lättfärdiga skönheter och lätta segrar. Det
oaktat hade han i föräldrahemmet fått en viss bildning och
uppfostran, men han hade alltför tidigt släppts på egen hand
och alltför ung kommit in i garnisonslivet, och ädlingens
polityr blev allt mer och mer avnött under soldatens bantlär.
Ehuru han tack vare en viss återstod av respekt alltjämt
fortsatte att då och då avlägga ett besök hos Fleur-de-Lys, kände
han sig alltid dubbelt så bortkommen och förlägen
tillsammans med henne; för det första därför att han, som delade
sin kärlek mellan så många, hade alltför litet kvar för henne,
och för det andra därför att han, då han fann sig omgiven av
dessa vackra men stela och pryda damer, befann sig i stän-
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
