Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 1. Faran av att anförtro sin hemlighet åt en get
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Pörte Gibard! Pörte Gibard! Det är för att bereda väg
för Karl VI!
— Gudmor, utbrast Bérangère, vars livliga kringirrande
blick hade stannat på Notre-Dametornet, vem är den där
svarte mannen däruppe?
Flickorna höjde blicken. En man stod faktiskt lutad mot
översta balustraden på norra tornet, som vette mot torget.
Det var en präst, och de kunde tydligt urskilja både hans
klädsel och hans ansikte, som han stödde mot båda
händerna. För övrigt var han orörlig som en bildstod; hans blick
tycktes vara fastnitad vid torget.
— Det är ärkedjäknen av Josas, sade Fleur-de-Lys.
— Ni måtte ha goda ögon, som kan känna igen honom
på detta avstånd, anmärkte la Gaillefontaine.
— Så han tittar på den lilla danserskan! sade Diane de
Christeuil.
— Zigenarflickan bör taga sig i akt, ty han älskar inte
Egypten, sade Fleur-de-Lys.
— Det är stor skada, att mannen tittar så på henne, ty
hon dansar förtjusande, sade Amelotte de Montmichel.
— Käre kusin Febus, sade Fleur-de-Lys plötsligt,
eftersom ni känner den lilla zigenerskan, kan ni gärna vinka åt
henne, att hon skall komma upp hit.
— Ja, ja! ropade alla de andra och klappade i händerna.
— Det är bara dumheter, svarade kapten Febus. Hon
har säkerligen redan glömt mig, och jag vet inte ens hennes
namn. Och han lutade sig ut över balkongräcket och
ropade:
— Lilla vän!
Danserskan använde inte sin tamburin i detta ögonblick.
Hon vände på huvudet åt det håll, varifrån rösten kom.
Hennes strålande blick stannade på Febus, och hon stod
orörlig i denna ställning.
Danserskan såg alltjämt på honom, så rodnade hon, tog
sin tamburin under armen och banade sig väg genom
skaran av gapande åskådare fram mot porten till det hus, där
Febus befann sig, med långsamma, ostadiga steg och med
den ängsliga uppsynen hos en fågel, som tjusas av en orm.
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
