Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 2. En präst och en filosof är inte ett och detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ne, lät henne låsa in sig på sin lilla kammare och sov den
rättfärdiges sömn — i det stora hela ett mycket behagligt liv,
sade han, och synnerligen lämpat för betraktelser. Och för
övrigt var filosofen i själ och hjärta inte riktigt säker på att
han var lidelsefullt förälskad i zigenerskan. Han älskade
hennes get nästan lika mycket. Det var ett förtjusande djur,
milt, intelligent, förståndigt. Under medeltiden var
ingenting vanligare än dylika dresserade djur, som åskådarna
förundrade sig över och som ofta befordrade sina dressörer till
bålet. Men geten med de förgyllda fötterna utförde
trollkonster, som egentligen var mycket oskyldiga. Gringoire
förklarade dem för ärkedjäknen, som tycktes vara särskilt
intresserad av dessa detaljer. I de flesta fall var det
tillräckligt att hålla fram tamburinen på det eller det sättet mot
geten, för att den skulle utföra den önskade handlingen. Den
hade blivit dresserad till det av zigenerskan, som hade en så
ovanlig begåvning för detta slags dressyr, att två månader
varit tillräckliga att lära geten att med flyttbara bokstäver
sätta ihop ordet Febus.
— Febus! sade prästen. Varför Febus?
— Det vet jag inte, svarade Gringoire. Det är kanske ett
ord, som hon tror vara utrustat med någon hemlig magisk
kraft. Hon upprepar det ofta i en viskning, då hon tror sig
vara ensam.
— Ar ni säker på, fortsatte Claude med sin
genomträngande blick, att det endast är ett ord och inte ett namn?
— Vems namn? sade poeten.
— Hur skall jag kunna veta det? sade prästen.
— Jag inbillar mig, att det förhåller sig så här. Dessa
zigenare är på sätt och vis elddyrkare och dyrkar solen. Därav
Febus.
— Det förefaller mig inte lika tydligt och klart som det
förefaller er, mäster Pierre.
— Ja, för mig kommer det på ett ut. För min skull får
hon mumla Febus så mycket hon vill. Säkert är att Djali
redan håller av mig lika mycket som av henne.
— Vem är Djali?
— Geten.
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
