Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 6. Verkan av sju svordomar, uttalade i det fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gick några steg och fick så se de båda uvarna, det vill
säga dom Claude och mäster Jacques Charmolue, ivrigt
upptagna av att betrakta bildhuggerierna på portalen. Han
smög sig fram till dem på tåspetsarna och hörde
ärkedjäknen säga i en viskning till Charmolue:
— Det var Guillaume av Paris som lät ingravera Job på
den där stenen av lapis lazuli med förgyllning i kanterna.
Med Job menas de vises sten, som måste prövas och även
pinas för att bli fulländad.
— Det är mig absolut likgiltigt, mumlade Jehan. Jag har
börsen.
I samma ögonblick hörde han bakom sig en kraftig och
sonor stämma, som uttalade en rad fruktansvärda eder:
— Guds blod! Guds död! Belsebub! Blixt och dunder!
o.s.v.
— Vid mitt liv och min själ, utbrast Jehan, det där kan
inte vara någon annan än min vän kapten Febus!
Namnet Febus nådde ärkedjäknens öra just då denne höll
på att för mäster Charmolue förklara innebörden av en
drake som gömde sin stjärt i ett badkar, ur vilket rök och ett
krönt huvud steg upp. Dom Claude spratt till och tystnade
plötsligt, till stor förvåning för Charmolue, vände sig om
och såg sin bror Jehan skynda fram till en högväxt officer
vid porten till Logis Gondelaurier.
Det var verkligen kapten Febus de Chåteaupers. Han
stod med ryggen stödd mot porten till det hus, där fästmön
bodde, och svor som en turk.
— I sanning, kapten Febus, sade Jehan, i det han räckte
honom handen, ni svär med en underbar kläm!
— Blixt och dunder! svarade kaptenen.
— Detsamma säger jag till er, svarade studenten. Men
säg mig, tappre kapten, vadan alla dessa vackra ord?
— Ber om ursäkt, vän Jehan, utropade Febus, i det han
skakade hans hand, men en sporrad häst kan inte tvärstanna.
Och jag höll just på att svära i full galopp. Jag har just lämnat
de där hycklerskorna däruppe, och för var gång jag kommer
från dem, har jag alltid strupen full av svordomar och skulle
kvävas, om jag inte spottade ut dem. Blixt och dunder!
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
