Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 6. Tre män med hjärtan av olika slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ofantlig människomassa, som fyllde alla de
angränsande gatornas mynningar, betäckte hela det så kallade
torget. Den låga mur, som omgav själva planen, skulle inte ha
varit till fyllest att hejda folkmassan, om den inte hade varit
kantad med täta leder av stadsvakter. Tack vare denna skog
av pikar och hillebarder var den öppna platsen tom.
Ingången till kyrkan bevakades av en trupp av biskopens egna män.
De stora portarna var stängda, vilket stod i sällsam kontrast
till de otaliga fönstren överallt vid torget, som alla stod på
vid gavel och i vilka man såg tusentals huvuden invid
varandra, liksom kanonkulor i en artilleripark.
Då och då skar någon gäll röst genom det allmänna sorlet.
— Säg, Mahiet Baliffre, skall de hänga henne här?
— Dumsnut! Det är här som hon skall göra kyrkoplikt i
bara linnet. Vår Herre skall spotta litet latin i ansiktet på
henne. Det görs alltid här klockan tolv på dagen. Om det är
galgen som du vill titta på, måste du gå till Grèvetorget.
— Jag skall gå dit sedan.
— Tala om för mig, Boucanbry, är det sant, att hon
vägrar att bikta sig?
— Jag har hört sägas så, Bechaigne.
— O, en sådan hedning!
— Ja, herrn, det brukas så. Palatsfogden är skyldig att
utlämna missdådaren i och för avrättning, så fort domen är
fälld, om det är en lekman till Paris prevot, om det är en
prästman till den biskopliga inkvisitionen.
— Tack för upplysningen, min herre.. .
— O, min Gud! sade Fleur-de-Lys. Den stackars
varelsen!
Denna tanke fyllde med sorgsenhet den blick, som hon
kastade över folkhopen. Kaptenen, vars uppmärksamhet
upptogs bra mycket mer av henne än av denna samling
slödder, fingrade med förälskad min på hennes halsduk. Hon
vände sig om med halvt småleende, halv bönfallande min.
— Var snäll och låt mig vara i fred, Febus. Kom min mor
in, så skulle hon se er hand.
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
