Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 6. Tre män med hjärtan av olika slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes öga, men orörlig, liksom om den stelnat till is.
Emellertid hade den dystra kavalkaden banat sig väg
genom folkmassan under åskådarnas tjut av glädje och
nyfikna blickar. Den historiska troheten nödgar oss emellertid att
intyga, att till och med bland de mest hårdhjärtade fanns det
många som greps av medlidande, då de såg henne så skön
och så förkrossad.
Kärran hade kört in på planen framför kyrkan och
stannat vid stora porten.
Eskorten ställde upp sig på ömse sidor. Bland folkmassan
rådde nu tystnad, och mitt under denna tystnad, så
högtidlig och ängslig, svängde den stora porten upp liksom av sig
själv på sina gångjärn med ett svagt gnisslande läte. Nu såg
man i hela dess utsträckning kyrkans inre, dystert
svartklätt, sparsamt upplyst av några få vaxljus, som tindrade
långt borta på högaltaret, gapande som mynningen av en
grotta mot den av ljus översvämmade kyrkplanen. Allra
längst in i dunklet av det sluttande takvalvet, urskilde man
otydligt ett jättelikt silverkors, glänsande mot ett svart
draperi, som nådde från valvtaket ned till golvet. Skeppet var
tomt och öde. Men i det bortre koret rörde sig några präster,
och i samma ögonblick, som den stora porten gled upp,
utströmmade ur kyrkan en högtidlig och entonig sång, vilken
liksom stänkte på den livsdömdas huvud fragment av
dödspsalmen.
Folkmassan lyssnade under andaktsfull tystnad.
Den stackars flickan tycktes förlora sin blick och sitt
medvetande inne i katedralens mörka inre. Hennes bleka läppar
rörde sig, som om hon mumlade böner, och när
bödelsknekten kom fram för att hjälpa henne ned ur kärran, hörde han
henne i en viskning upprepa ordet: "Febus".
Han frigjorde hennes händer och lät henne stiga ned ur
kärran, åtföljd av geten, vars ben man ävenledes frigjorde
och som bräkte av förtjusning över att åter vara fri. Sedan
lät de henne barfota gå över stenläggningen fram till den
stora portalens nedersta trappsteg, under det att repet, som
hon bar om halsen, släpade efter henne och liknade en orm,
som förföljde henne.
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
