Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 6. Tre män med hjärtan av olika slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu inträdde en paus i sången inne i kyrkan. Ett stort
guldkors och en rad vaxljus satte sig i rörelse därinne i
mörkret. Man hörde, hur de brokigt klädda schweizarnas
hillebarder klirrade mot stengolvet, och några minuter
senare trädde en lång procession av präster i mässdräkter och
dekaner i sina korta kåpor långsamt ut ur kyrkan närmande
sig den livsdömda. Men hennes blick vilade oavvänt på den,
som gick i spetsen för processionen omedelbart efter korset.
— O, viskade hon, rysande, för sig själv. Det är åter han
— prästen!
Det var verkligen ärkedjäknen. Till vänster om honom
gick underkorsångaren och till höger försångaren, bärande
sin ämbetsstav. Han gick med huvudet tillbakakastat,
ögonen vidöppna och stela och sjöng med stark röst:
"De ventre inferi clamavi et exaudisti vocem meam.
Et projecisti me in profundum in corde maris, et flumen
circumde-dit me."
I det ögonblick då han trädde fram i dagen under den
höga portalen, klädd i en vid, silverbroderad kåpa med ett
svart kors, var han så blek, att somliga i folkmassan tänkte,
att en av marmorbiskoparna, som knäböjde på
gravstenarna inne i koret, hade rest sig upp och kommit för att vid
gravens tröskel taga emot henne, som skulle dö.
Hon själv, som inte var mindre blek och påminnande om
en bildstod, hade knappast observerat, att man satt i hennes
hand ett tungt, tänt ljus av gult vax. Hon hade inte hört
skrivarens gälla röst, då han läst upp innehållet i den offentliga
avbönen. Endast då man hade givit henne tillsägelse att
svara amen, hade hon sagt amen.
Hon återkallades inte till medvetande, liv och styrka,
förrän hon såg prästen giva hennes vaktare ett tecken att
draga sig tillbaka och honom själv närma sig henne. Men
nu kände hon, hur blodet strömmade till hennes huvud och
hur en gnista av förtrytelse åter tändes i denna redan
bedövade och stela själ.
Arkedjäknen närmade sig henne långsamt.
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
